"GEE KAI DIASTEMA".
Sign. -93. Pyhäsalmi röd granit och gjuten brons 192x190x90 cm.
Thomesto Trading Yhtiöt Oy, Helsingfors.
”Ge Kai Diastema”, 1993 (Pyhäsalmi röd granit och brons)
Beställare: Thomesto Trading Yhtiöt Oy, Helsingfors
De första stegen
Processen bakom Ge Kai Diastema var omfattande. Bildhuggaren, professor Laila Pullinen (född 1933) har sedan 1960-talet utvecklat det bärande temat för sina skulpturer.
”Det första av mina verk som behandlade det liggande temat i sten och brons var Renessanssifiguuri från 1963. Det ställdes först ut i samband med Agora-galleriets öppningsutställning 1964 och senare under biennalen i Venedig. Efter det förflyttades verket till Sara Hildén-museets samling”, berättar Pullinen.
Verket var gjort av svart granit från Hyvinge, ett material på väg att ta slut. Pullinen hade lyckats få tag på ett exemplar i sista minuten. Materialets knapphet definierade kraftigt slutresultatet och lämnade efter sig en önskan om att utforska samma tema på ett lite annorlunda sätt. Pullinen ville även återskapa samma tema i en större skala.
”Då jag arbetade i Rom fick jag möjligheten att jobba med block av svart belgisk marmor. Blockens storlek hindrade också mig från att behandla temat på det sätt jag ville men materialet var så fascinerande att jag ändå ville göra det. Av det största exemplaret skapade jag ett verk där gravitationstemat är centralt (Muisto Marilyn Monroesta, 1966). Skulpturen förflyttades rakt från min utställning i Milano till Mika Waltaris samling i Helsingfors.”
Nästa försök skedde också i Italien, där Pullinen med god tur lyckades få ett block vit marmor, märkt ”esse esse”, direkt från Carrara stenbrott. Även detta material fanns det ont om, och i det resulterande verket (Prop Patria, 1970) är kompositionen återigen begränsad av blockets storlek. Den ursprungliga idén förblev oförverkligad. Verket ställdes ut i Galerie Artek i samband med Helsingfors Festspel år 1971, och flyttades sedan till Björneborgs Konstmuseums samlingar. Gravitationstemat fick vänta på nästa möjlighet i över tjugo år.
Thomesto
”Beställaren (Thomesto/Kata Jouhki) tog kontakt med mig i samband med planeringen av entréhallen i deras nya kontorshus av röd granit. De var intresserade av en skulptur i samma röda granit som husets ytter- och innerväggar. Efter att jag sett hallens imponerande dimensioner återvände mina tankar till gravitationstemat som jag hade bearbetat ganska långt i tidigare verk men aldrig ännu hade slutfört” analyserar Pullinen.
Stenbrottet Palin hittade det rätta materialet: röd granit från Pyhäsalmi. För första gången hade Pullinen möjlighet att specificera blockets dimensioner innan det bröts. Den första bearbetningen av blocket skedde i Finska Bildhuggarförbundets utrymmen i Tattarmossen, där de nödvändiga maskinerna för att bearbeta ett så stort block (ursprunglig vikt ca. 3000 kg) fanns tillhanda. Verket flyttades dock snart till Anjalankoski, där det också slutfördes. Bronsdelen av verket gjöts i Mariefors (Kellokoski) av Kärkkäisen Taidevalimo (Konstgjuteri Kärkkäinen).
Då det var dags att namngiva verket konsulterade Pullinen två av sina vänner: professor Paavo Castrén som hon kände sedan tiden i Rom, och den dåvarande grekiska ambassadören Anastasios Sideris. Namnet kommer från Hesiodos beskrivning av moder jord Gaias och himmelsgudens Uranus förhållande. ”Gaia födde först sin gelike Uranus, himlen som bär upp stjärnorna, för att täcka henne från alla håll, så att hon kunde vara en trygg boplats för de lyckliga gudarna...” (Hesiodos ”Theogenia”, fri översättning).
Gravitationstemat
I samband med Ge Kai Diastema talar Pullinen om ett ”gravitationstema”. Temat är centralt i hennes konstfilosofi; det dualistiska förhållandet mellan corpus och anima går som en röd tråd genom hela hennes produktion. Tyngdkraften föds i förhållandet mellan jorden och det ogripbara. Graniten som material antar samma roll som de medvetet opolerade partierna av brons som ofta genom drapering eller inkluderandet av igenkännbara former närmar sig det figurativa. Graniten erbjuder en utgångspunkt från vilken de polerade ytorna börjar sträcka sig mot det immateriella samtidigt som den förankrar dem i sig själv. Så föds gravitationen, den uppåtsträvande rörelsen.
Ett liknande verk, ”Taivaankaaren kannattaja” från 1996, leder tolkaren i rätt riktning med hjälp av namnet (ung. ”Den som stöder himlavalvet”). Det handlar om motsatta krafter, jordens dragningskraft och rymdens tyngdlöshet, materia och immateria. Verket upprepar den inre cykeln mellan två sammankopplade motsatser, ying och yang. Den påminner om ett slags Möbiusband; vrider insidan utåt och tillbaka in igen. Materialen i verket betonar dialogen mellan tungt och lätt: den massiva graniten och den polerade, spegellika bronsen tycks komma från olika världar men är ändå intuitivt ett.
Jean Ramsay