Ilkka Lammi

Ilkka Lammis kvinnogestalter
Vem är Törnrosa i Ilkka Lammis (1976-2000) målning? Är den slumrande kvinnan en tillfällig modell, konstnärens älskade eller kanske en gestalt som han sett passera i en folksamling? Svaret på frågan är nästan en gåta i sig. Ilkka Lammis Törnrosa är ingen specifik kvinna utan i henne förenas flera kvinnor.
Lammis personporträtt är mångfaldiga, och förutom naturen utgjorde människan hans främsta måleriobjekt. Av Lammis produktion består ungefär hälften av människobilder. En del är beställda porträtt, vilka han gjorde sporadiskt redan medan han gick i skola. Även Lammis närmaste blev måltavlor för hans kreativitet, antingen frivilligt eller efter övertalning, ibland till och med obemärkt. Lammi porträtterade sina släktingar och studiekamrater upptagna med vardagliga sysselsättningar, utan att försköna dem och han fick dem ofta att framstå som äldre än de i själva verket var. En lika udda samling människogestalter är gruppen av okända personer i vilkas ansikten eller väsen Lammi sett någonting speciellt intressant. Ilkka Lammi var estet, men endast vad beträffar bildernas inre harmoni, inte i hänseende till sina modellers utseende. Modellerna var ofta okända människor som utförde sitt arbete eller var på väg någonstans - i Lammis målningar återfinns både fiskförsäljare och museivaktmästare, lösdrivare eller kriminella likaväl som slumpmässiga figurer plockade ur folkmyllret.
Lammis flertaliga kvinnobilder utgör en mera svårgripbar grupp, viket den sovande Törnrosa är ett gott exempel på. Lammi har gjort flera målningar där en mörkhårig, lättjefull kvinnogestalt antingen sover, vänder bort blicken eller förefaller att kura sig ihop i sin inre värld. Dessa återfinns både bland de överdrivna, starkt passionerade kvinnogestalterna från perioden 1998-1999 och bland de sköra figurerna som smälter samman med en abstrakt bakgrund, från konstnärens sista period (1999-2000). Kvinnan är inte i sig någon verklig person. I Lammis personliga historia vimlar det formligen av mörka, långa och introverta kvinnogestalter. Alla hans förälskelser och flickvänner var av den här typen, även hans egen mamma. Kvinnogestalten som återkommer i målningarna bär drag av dem alla. Denna mörka kvinna - stundtals sårbar och skör, stundtals överlägsen och avvisande - var idealtypen för Ilkka Lammi, och han avbildade henne outtröttligt under hela sin konstnärliga karriär.
I Ilkka Lammis målning är människan inte alltid målningens egentliga objekt. I den tidiga periodens porträtt var personerna framför allt viktiga övningsobjekt i konstnärens strävan att bemästra målartekniken och Lammi bearbetade dem nästan med en forskares handlag. Dessa gestalter åtföljdes av kraftfulla och häpnadsväckande målningar, där kvinnorna ser på betraktaren med en nästan påträngande, krävande blick. Mot slutet blev kvinnogestalterna känsligare och anpassar sig till sin abstrakta bakgrund, sammansmälter med den för att till slut försvinna helt och hållet.
Ilkka Lammi betraktade sig själv som romantiker, men gestalterna i hans personbilder är aldrig sockersöta och vid närmare påseende försöker de inte ens behaga betraktaren - och säkert inte modellen själv. Viktigare var hur målningen fungerade som helhet och hur dess budskap förmedlades till betraktaren. Lammi konstaterade själv (2000): “Jag försöker betrakta bilder på ett naivt sätt; hur delarna fungerar grafiskt eller med andra ord hur ytornas proportioner och förhållande till varandra, kompositionen och färgerna fungerar tillsammans. Den andra aspekten handlar om vilken stämning bilden förmedlar och i bästa fall finns det ett samspel mellan dessa båda aspekter. Jag har en högtflytande uppfattning om konst.”

Katri Kalijärvi (o.s. Lammi)