Björn Weckström

Skulptören Björn Weckström

Björn Weckström (född 1935) började sin konstnärliga produktion redan i medlet på 1950-talet som guldsmed. Hans filosofi inom smyckesdesign var att skapa tredimensionella miniatyrskulpturer. På 1960-talet blev Weckström intresserad av större element och bildhuggning. Skulptörsyrket var Weckströms barndomsdröm, så det föll sig naturligt att greppa denna nya utmaning.

Relief som format, brons och abstrakta uttryckssätt började intressera Weckström i början av 1970-talet. De gav honom möjlighet att utforska materialets yta, dess reflektioner och former. Hans verk fick ofta primitiva, arkaiska drag som andades urkraft och magi. Bland annat Stonehenge och andra forntida stenformationer återspeglas i Weckströms produktion. Hans skulpturer kräver att betraktaren stannar upp; det tidlösa lugn som verken utstrålar väcker hos betraktaren en vilja att fokusera och lösgöra sig från vardagens stressmoment. I de abstrakta formerna kan man finna bekanta element som var och en kan tolka på sitt sätt.

I skulpturen ”Vriden form” vrider sig den smultna bronsen som en hårslinga i vinden och stelnar sedan till. Skulpturen beställdes av Suomen Kähertäjäliitto (Finlands Frisörsförbund, fritt översatt) och producerades i en serie om ett litet antal gjutningar. Rörelsen, skapad av en luftström, har fångats på ett för Weckström typiskt sätt: i hans betraktelser av världen reflekteras ofta olika naturfenomen. Verket kan tolkas på flera olika sätt - till exempel kan man även ana den spiralformade konturen av ett snäckskal. Naturen är för Weckström en outsinlig källa till inspiration och kraft. I hans produktion återkommer ben- och hornmotiv, bland annat i skulpturen ”Horn”, en unik skulptur som hör till en serie på 12 bronsreliefer från början på 1970-talet. Majoriteten av seriens skulpturer såldes till USA, några till Europa och resten förblev i Finland.

1960- och 1970-talens abstrakta former övergick i realism i början på 1980-talet. Stilen har beskrivits som ”reflekterande realism” och inkluderar bland annat mänskliga figurer och deras möten med samhälleliga fenomen, där Weckström analyserar nutiden genom sina verk. Många av verken är nytolkningar av antikens myter, till exempel ”Narkissos” som speglar människans begär efter offentligt erkännande till vilket pris som helst; och ”Ikaros”, behovet att flyga trots vissheten om att det leder till döden. På 1990-talet fortsätter temat med ”Centauri”, med vilken Weckström bevisar hur tidlösa myterna är. Konstnären behandlar även dialogen och samspelet mellan människa och maskin. Den moderna Kentaurens överkropp är mänsklig medan undre kroppen är formad som en motorcykel. Weckström avsikt tycks vara att skaka om den fartblinda mänskligheten för vilken inget någonsin räcker till.

Weckström upplevde något omskakande i Florens år 1981. I ett museum såg han de nyligen upptäckta och restaurerade forngrekiska ”Riace-krigarna” i brons. De ingav Weckström en stark övertygelse om att antikens grundläggande teman fortfarande är aktuella. Också den blankpolerade bronsen härstammar från antiken. Weckström har arbetat största delen av sitt liv i Toscana, där ljuset, atmosfären och förutsättningarna för att arbeta med stora bronsskulpturer är förstklassiga.
Förutom brons har Weckström även använt bland annat marmor, akryl, glas och olika fördomsfria kombinationer av dessa i sina skulpturer.

FM Mari Wilenius