Akseli Gallen-Kallela

"SKRIDSKOÅKARE VID KALELAS STRAND".

Sign. 1896. Olja på duk, 57x47 cm.

SKRIDSKOÅKARE VID KALELAS STRAND

Föregående höst stod Axel Galléns nya ödemarksateljé klar. Strax före jul år 1895 hade Mary och Axel flyttat in i sitt nya hem, som de gav namnet Kalela. Den rymliga stockbyggnaden var då ännu till stora delar halvfärdig. Under tiden i Berlin hade Axel Gallén blivit intresserad av grafik och kring julen året innan tog detta intresse fart i och med att den flera hundra kilo tunga etsningspressen som var beställd i Manchester hade anlänt till Ruovesi. Det första stora Kalevalaverket Sampos försvarare var redan på väg till en utställning i Helsingfors. Hemmet fylldes av en liten babys skrik. Efter förlusten av dottern Impi Marjatta hade Mary och Axel fått ett barn till. Den svindlande vackra vintern fick konstnärens blod att svalla trots den stränga kölden. Det var en sällsam november månad, den första snön hade fallit redan innan isarna hade lagt sig på sjön Isoselkä. Tallarna täcktes av snö som hade frusit fast på grenarna. Snart följde vindstilla köldnätter och sjön Isoselkä täcktes av spegelblank is.

Den 12 november skrev Mary Gallén till sin mor i Alberga:”Axel målar den frusna sjön ur alla vinklar och från alla vädersträck i avsikt att skapa försäljningsverk”. Lockade av den blanka isen och de kalla, soliga dagarna hängav sig ungdomarna i ödemarkssocknen åt vintersport. Från den närbelägna udden Koppelinniemi är det bara några hundra meter till Kalela. Grannskapets pojkar spände fast de krokiga medar som bysmeden hade smitt, på sina pjäxor och gav sig iväg över den oroväckande tunna isen mot Kalela. Konstnären behövde bara ta några steg från sitt hems västra trappa, ner till sjöns norra strand och resa sitt staffli i en snödriva, ändå blev arbetet till en kamp mot stelnande färger och händer som höll på att förfrysa. Både händerna och färgerna måste med jämna mellanrum få tina upp vid brasan inne i ateljén. Friluftsmålaren hade begränsat med tid till sitt förfogande, solen stod lågt på himlen och de sista solstrålarna skulle snart försvinna i väst, bakom Kautu ås. Endast tallens topp glänste ännu i guld. Konstnären övertalade skridskoåkarna att göra ännu en sväng runt udden och pojkarna kände att de hade fått en viktig uppgift i och med att de var med om att skapa en målning. Den tunna, nybildade isen krasade under de unga fartdårarnas medar, det gällde att hålla farten uppe för den svarta isen gungade betänkligt när de susade fram över den blanka ytan. En av pojkarna hade också, för säkerhet skull utrustat sig med en stadig räddningskäpp. I bakgrunden syns Pääskynniemi udde och den över sextio meter höga Pääskyvuori-åsen, som senare kom att kallas för Donners berg. Redan några år senare skulle Otto Donner jr och hans målarvänner leta efter en lämplig plats för ett hus på bergets topp. Axel gjorde upp ritningar för huset och kort därpå inledde vännerna på allvar arbetet med att bygga ett stenslott högt uppe på toppen, men det blivande husets härskarinna förhöll sig tveksam både till valet av plats och till herrarnas storslagna planer som hon ansåg vara sällsynt opraktiska. Dessutom ville den franskfödda Valentine inte tillbringa sitt liv i en ödemark där det vimlade av vargar och björnar. Så slutade herrarnas romantiska drömmar om stjärnforskning och ödemarksromantik. Ännu i dag påminner de mäktiga stenblocken och terrasseringarna som ligger i bergssluttningen, om det storstilade byggnadsprojektet.
Dessa några dagar i början av vintern, för över hundra år sedan gav Gallén några av de finaste naturskildringarna i hela hans produktion. Bl.a. föddes det välkända verket Frusen sjöstrand under dessa klara, kalla dagar. Här ser vi samma landskap, centrerat kring den frusna sjön, målat på så gott som samma plats men i nordostlig riktning mot Pöytänenä.