Albert Edelfelt

"FRÅN KÖPENHAMNS REDD I".

Sign. Olja på duk, 60X94 cm.

Från Köpenhamns redd I
Litteratur: B. Hintze, kat. nr 556
Reproducerad: Illustreret Tidende Khavn, 24.2.1918, s. 97. (bilden aningen beskuren)
Utställd: Edelfelts utställning i Helsingfors 30.11- 9.12 1890.

I samband med Världsutställningen i Paris 1889 rapporterade danska tidningar att Albert Edelfelt mottagit ett beställningsarbete av den ryska kejsaren Alexander III föreställande Köpenhamns redd. Kejsarfamiljen hade sedan 1881 köpt flera verk av Edelfelt (Berta och Capi, Under björkarna, I barnkammaren) . Han målade även dubbelporträttet av de kejserliga barnen Michail och Xenia i St. Petersburg 1882. När barnporträttet utfördes på slottet Gattjina blev han bekant med den danskfödde kejsarinnan Maria Fjodorovna. Kejsarinnan hade danskt påbrå och var född prinsessan Dagmar, dotter till Danmarks kung Christian IX. Edelfelt var mycket smickrad av att få tala danska med Dagmar. Beställningen han emottagit var tydligen vagt definierad; temat skulle vara ett hamninlopp. Eftersom verket skulle hängas i det Kejserliga palatset (nuvarande Presidentens slott) i Helsingfors, påbörjade Edelfelt en serie skisser och studier i Helsingfors hamns. Edelfelt hade aldrig målat maritim-motiv och var inte specialiserad på den rekvisita som skulle behövas för ett sådant motiv. Ut hans brev till sin danska vän Pietro Krohn framgår att han planerat att under två veckor göra skisser vid Holmen. Krohn ansökte om tillstånd för Edelfelt att få måla i hamnen. ”Naturligtvis kan jag ej få tavlan färdig, men jag får göra en del av figurerna i Paris, och fotografier jemte färgskizzer borde ändå kunna hjelpa något/.../Nu måste jag måla taflan i alla fall för att få pengar”, skriver han till Krohn från Helsingfors, den 6 september 1889. Senare samma månad anlände Edelfelt med hustru, barn och amma till Familjen Krohns villa vid Rosenvang.
Motiven började med att Edelfelt skissade ute i det fria. För att uthärda kylan lånade han av Frants Henningsen (1850-1908) en målarpäls och ett par damasker. Till förberedelserna hörde att utföra färgskisser och fotografera modeller samt motiv. De slutgiltiga målningarna slutförde han sedan i en marinmålares ateljé i Paris. I marin- och maritimmålarnas ateljéer fanns rekvisita som stag, block, segel, flaggor och miniatyrbåtar. I Paris hade han anställt åtminstone en modell för Från Köpenhamns redd I.
När skisserna var klara hösten 1889 visade han dem för kejsarfamiljen, som var på släktvisit i Fredensborg i Danmark. Han hade utfört två olika motiv från örlogsfregatten Sjællands däck. Det första motivet var målat från akterdäcket med Holmen och stadens siluett i fonden och det andra från fördäcket med utsikt över fjärden Tre Kroner och den ryska kejsarfamiljens lustjakt Derjava. Men istället för att välja ett motiv valde kejsarparet två. Kejsarinnan ville ha det danska motivet, målat från örlogsfregatten Sjællands akterdäck med hamnområdet Holmen och silhuetten av stadens hus i Köpenhamn som fond. Kejsaren valde ett motiv med den egna lustjakten Derjava. I båda motiven målade Edelfelt in respektive lands örlogsflagga: i kejsarinnan tavla den danska Dannebrogen (ett vitt kors på röd botten) och i kejsarens tavla såväl Dannebrogen som den ryska St.Andreas (blått x-kors på vit botten).
Den nu till salu varande målningen, som tillhört professor E.R. Neovius i Köpenhamn, skulle enligt Bertel Hintzes Edelfelt-katalog ha varit lika stor som kejsarens målning för palatset i Helsingfors. Antagandet bottnar i beställningen: ”Kejsaren ville ha den med Derjava för palatset i stort. –Kejsarinnan ville ha den andra i samma format” (brev till mamman 30.09.1889). Med ’format’ kan han ha menat proportionerna och inte storleken. Kejsarens tavla, som skulle målas för en officiell plats i palatset, skulle bli stor (150x95 cm.). En marin var ofta återgiven som ett panoramalandskap. Från Köpenhamns redd I och Studie till ”Från Köpenhamns redd III” (Hintze 561) är nästan identiska i format och storlek: 1 meter breda. Dessa båda stannade i konstnärens ägo och torde vara Edelfelts-utställningstavlor som visades såväl Helsingfors som Paris 1890-1892, alltså efter att kejsarparet emottagit sina beställningar. Här verkar Hintze att ha kopplat fel verk med fel utställningar. Edelfelt har utfört flera varianter av sina populära teman och var ofta ledsen över att han inte fick låna verk ur samlingar till viktiga expositioner som Världsutställningen i Paris 1889. Detta skulle förklara att han höll två varianter i egen samling. Saimi Neovius har berättat att kejsarinnan skulle ha föredragit ett motiv med solsken istället för åskväder. Men varför verket målades i storleksklass ¼ förblir oklart. Professorsfamiljen Neovius flyttade från Helsingfors till Köpenhamn 1905, samma år konstnären dog. Möjligtvis köpte de Från Köpenhamns redd I före sin flyttning. Huruvida påståendet är riktigt om kejsarinnans smak, kan inte avgöras i efterhand. Edelfelt var inte särdeles förtjust i fru Neovius, trots att de år 1885 i Paris köpt pastellen Parisisk modell (syns i fonden av familjeporträttet målat av Axel Gallén, 1886).
När Edelfelt utförde sina skisser i Köpenhamn hösten 1889 var det blåsigt och kallt. Han satt ute på fregatten Sjælland däck och målade. Sjælland, som sjösattes 1858, hade tagits ur flottans bruk 1885 och låg nu vid kajen. Som modeller hade han sjömän från hamnen. Till Louis Pasteurs son skrev Edelfelt att höststormarna piskade obarmhärtigt över däcket och vinden vräkte staffliet och duken omkull. När det regnade som värst, strömmade vattnet över Edelfelts stela fingrar och till och med oljefärgen stelnade på paletten. Vissa dagar måste han ständigt avbryta sitt målande och krypa in i Sjællands kajuta. De slutliga motiven är målade i såväl Paris som i ateljé på Ateneum, samtidigt som han slutförde Kristus och Magdalena. Under en dryg vekas tid (30.11 - 9.12 1890) ställde Edelfelt ut sina färdiga Köpenhamn-motiv på Ateneum, vilket var naturligt då verken målats där. Utställningen hölls i tredje våningen. Jag utgår ifrån att den nu till salu varande varianten var med på denna utställning och således kan man datera den till 1890. Den variant som kejsarinnan köpte Från Köpenhamns redd II (Hintze nr. 558, idag i privatsamling), är betydligt mindre än variant I och är signerad och daterad 1890. Från Köpenhamns redd I är således huvudverket i serien av kejsarinnans varianter. Hintze skriver: ’det praktfulla sceneriet fyllde honom med entusiasm för uppgiften. I den första stora studien, som återger utsikten över Holmens kanal, sedd från ”Sjælland” akterdäck, bryter solen med dramatisk kraft fram genom mörka ovädersmoln och landskapet är insvept i en tung, fuktmättad atmosfär, som låter bakgrundens stadsparti uppslukas av en nästan ogenomtränglig dimma. Brottningen mellan ljuset och dunklet är skildrad med en intensitet, som ger uttryck åt en i Edelfelts konst sällsynt lidelsefull naturupplevelse.’ Edelfelt var en stadsmänniska som oftast målade i ateljé och var orolig för att förkyla sig ute. Sällan har han kämpat som i Köpenhamn mot vädergudarna, iklädd päls som en grönlänning, för att fånga atmosfären i ett plein air-motiv.
Marina Catani