A. Lindström, nr. 1109.

Konstnären Pekka Halonen förknippas i hög utsträckning med det finska, med hans realistiska och enkla skildringar av det finska folket och naturen. Halonen föddes 1865 i Lapinlax och tillhörde en stor bondesläkt med flera begåvade konstnärer och musiker som familjemedlemmar. År 1890 fick han ett stipendie som möjliggjorde en resa till Paris och studier på Académie Julian. Halonen fortsatte sedan sina studier hos Paul Gauguin på Académie Colarossi i Italien. Likt flera samtida finska konstnärer, som Aleksi Gallen-Kallela, återvände Halonen så småningom till hemlandet för att utforska motiv i det finska ödemarken.

I början av sin karriär skapade Halonen främst i fransk impressionistisk stil, men senare kom hans måleri att utvecklas mer monumentalt utfört i en dämpad kolorit, ofta föreställande motiv ur det finska folklivet som Vägbrytare i Karelen (1900). Färgerna dominerade Halonens arbete; han var en virtuos kolorist. Den finska naturen har en central roll i Halonens konst och i hans talrika landskapsskildringar kan man även skönja klara influenser från symbolismen och japonismen.