Märtha Bolin Clason

Märtha Bolin-Clason föddes 1902 i Åkers Krutbruk. Hon studerade vid Konstakademien i Stockholm 1920-1923 med Olle Hjortsberg som favoritlärare. Därefter i Paris och Bryssel 1923-1925. I Paris hyrde hon under två år en ateljé på rue Belloni i samma hus som Sven X-et Erixson hade sin ateljé. På andra sidan gården bodde Patrik Reutersvärd. Hos denne träffade hon Pär Lagerkvist. Hon studerade på förmiddagarna hos Othon Friesz och André Lhote och på eftermiddagarna, på Académie Moderne, Fernand Légers skola, samtidigt som Erik Olson, Waldemar Lorentzon och Otto G. Carlsund. Till umgänget i Paris hörde även konstnärinnan Britta Nehrman, hennes studiekamrat från akademitiden.
Hon reste 1926 till Holland, Tyskland, Österrike och Italien och gjorde senare resor till Frankrike och Spanien. Hon hade ett flertal separatutställningar i Stockholm, den första 1937 på Galerie Moderne. Otto G. Carlsund höll skrev i introduktionen för katalogen: "Hon målar natur, och hon gör det genom ett raffinerat temperament. Hennes färgskala är skön som Sarones liljas, en aning skygg och återhållsam, men nordisk och blåögd som konstnärinnan själv. Och hennes form . ja, den är spröd och fin som blommor och gräs, som små gulliga ungar och blommande träd. Hennes konst är en svalkande oas i en hetsad värld. Det är ett tecken på att det under den kaotiska ytan vi dagligdags kommer i beröring med rör sig djupa, lugna strömmar av friskt livgivande vatten."

Utställningen väckte stor uppmärksamhet och recenserades av en rad av dåtidens storheter inom svenskt konstliv.
År 1955 höll Svensk-Franska Konstgalleriet i Stockholm en stor samlingsutställning, i vilken förgrundsgestalterna i svensk konst under 1900-talet var representerade; Gösta Sandels, Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén, GAN, Ivan Ivarson, Carl Kylberg, Hilding Linnqvist, Ragnar Sandberg och Inge Schiöler. Bland dessa storheter var Märtha Bolin-Clason på den tiden självskriven. Märtha Bolin-Clason har ofta kategoriserats till den naivistiska stilriktningen inom svensk 1900-tals konst. En sådan benämning gör emellertid inte hennes mångfacetterade konstnärskap rättvisa. En mer korrekt beskrivning av hennes konst vore enligt kritiker naivist-naturalistisk. I en recension i Aftontidningen den 25 januari 1944 i samband med en utställning av hennes verk på Galerie Moderne i Stockholm, berör Gustaf von Platen just denna frågeställning:
”Utställningen är en av de bästa och jämnaste jag sett på länge i sin oemotståndliga naivistiska charm. Naivismen kan mer än någon annan konstriktning verka tillgjord och affekterad. Desto härligare är det att för en gångs skull träffa på en naivistisk berättarlust, som tycks fullständigt spontan och fylld av både hjärtats och ögats barnaglädje. Den är annars en blyg blomma, som omkommer under ungdomens pubertetskriser eller förkvävs av den mogna ålderns kritiska sans. Men Märtha Bolin-Clason har lyckats försvara den, pressad i barndomsminnenas herbarium".

Idag är Märtha Bolin-Clason liksom många stora svenska kvinnliga konstnärer från den tiden nästintill bortglömd. Dels för att hon gick sin egen väg och vägrade att låta sig klassificeras inom en viss stilriktning, dels för att större delen av hennes produktion ännu finns inom hennes familjs ägo. Att hitta verk av henne till salu, som auktionens fina ”Ängsblommor” är sällsynt.
Som inspirationskälla för många av 1900-talets naiva konstnärer, kan Märtha Bolin-Clasons inflytande inte underskattas. Själv påverkades hon starkts av mästerverk av Cézanne, Picasso, Derain, Matisse, Laurencin inte minst den store naivisten Henri Rousseau, som fick en avgörande betydelse för hennes konstnärskap. När hon 1966 trots sin ålder deltog i De Ungas Salong väcktes den unge konstkritikern Olle Granaths intresse för hennes konst. I en recension i Dagens Nyheter den 15 oktober skrev han: Märtha Bolin-Clasons bilder hos De Unga gnistrar av klarhet. Med säkerhet karaktäriserar hon ljuset och dess inflytande på tingen. Bildavskärningarna är ibland överraskande. Det som känns stimulerande med dessa målningar är att konstnärinnan inte tycks ha någon förutfattad mening om hur bilderna skall se ut.
Representerad vid Moderna Museet i Stockholm.