Roger Risberg

Roger Risberg fick sitt stora genombrott i slutet av 1980-talet med slagkraftiga teckningar och effektfulla målningar där upprymdhet och vånda samsades med naivt återgivna totemdjur och figurer. År 1988 erhöll Risberg tillsammans med Cecilia Edefalk och Martin Wickström Maria Bonnier-Dahlin Stiftelsens stipendium.

Risberg själv beskrev sitt måleri, som ”skulle vara enkelt”, som ett slags teckningar fast med konturer och former. Han begränsade sin palett eftersom för mycket färg ”är som att pynta granen”. Reduktionen medförde skapandet av omisskännliga, slående målningar och teckningar föreställande figurer, djur och vardagliga känslor med ett okonstlat och direkt uttryck. Risbergs konst är både primitiv och klarsynt i sitt lite grovhuggna och graffitiliknande uttryck och tilltalet är mycket direkt och saknar intellektuella överväganden - det oborstade, råa, oförfinade är hans utgångspunkt.

Folke Edwards skriver: ”Roger Risberg - är en absurdist och bärsärk, en av de genuint udda frigångarna i utkanten av den svenska konstscenen. En primitiv kraft som i klarsyn och förvirring söker barnet och barbaren under vår alltmer sofistikerade polityr. Hans målningar är som grovhuggen, galghumoristisk graffiti – ett slags magiska eller brutalt tydliga tecken över vilsenheten, ensamheten och utsattheten i vår tid.” (”Norrsken 92”, Göteborgs Konsthall 1992).

Risberg föddes 1956 i Göteborg men tillskansade sig sin konstnärliga utbildning på Konstfack i Stockholm åren 1979-84. Risberg hade under sin levnad ett flertal tongivande separatutställningar och är i Sverige representerad på bland annat Moderna museet, Nationalmuseum, Göteborgs Konstmuseum, och Bonniers Konsthall.