Inge Schiöler, pastell, signerad samt daterad 1955 a tergo
"Almar". 40 x 31,5 cm.
Ej examinerad ur ram.
Inge Schiöler vårdades på S:t Jörgens sjukhus i Göteborg, mellan 1933 och 1960. Auktionens verk utfördes under Inge Schiölers sista tid på S:t Jörgens, där han kom att behandlas för schizofreni under 27 år.
Inge Schiölers definitiva genombrott som konstnär skedde under denna tid, genom hyllade separatutställningar på Galleri God Konst i Göteborg samt vid Svensk-Franska konstgalleriet i Stockholm.
Efter åren på S:t Jörgens flyttade Inge Schiöler in i en stuga på Koster och träffade i mitten av 1960-talet sin blivande fru Ann Dikman. De två bodde i Stockholm om vintrarna, och på Koster under sommarhalvåret. Ann Dikman ska ha klagat på doften från oljefärgerna, vilket fick Inge Schiöler att arbeta med pastellfärger när han målade i sin ateljé i Stockholm.
Utdrag ur reportage, Göteborgsposten 24 januari 2022:
”Efter Valand reste Inge Schiöler till Paris och Spanien för att måla, men fick snart ont om pengar. När han kom hem till Sverige igen var han sig inte lik. 1933 fick han diagnosen schizofreni, och lades in på S:t Jörgens sjukhus. De skulle ta nio år innan han målade igen.
Men trots att Inge Schiöler till slut återupptog målandet var han fortfarande knappt kontaktbar när familj och släkt hälsade på honom på sjukhuset, tills en dag då han fick besök av systern Edel och hennes son Arne. De hade med sig lakritspipor till Inge Schiöler, som de visste att han tyckte om.
På 1950-talet kom bättre mediciner mot schizofreni, och Inge Schiöler blev märkbart friskare. Under två veckor om somrarna fick han permission från S:t Jörgen, som han tillbringade i ett hus på Sydkoster och målade dagarna i ända.”
Inge Schiöler var bildkonstnär och är främst känd för sitt måleri. Han växte upp i Strömstad, utbildade sig på Slöjdskolan och blev endast 18 år gammal antagen som elev på Valand i Göteborg, där han studerade för Tor Bjurström. Han företog sig studieresor till både Frankrike och Spanien. Motivmässigt innefattade hans måleri både porträtt och figurkompositioner, kvinnliga akter, stilleben och landskapsmotiv. Arbetsmetoden var snabb och med ett enormt patos. Han är en av de främsta företrädarna för Göteborgskoloristerna, en icke inordnad sammanslutning av konstnärer där det gemensamma var det intensiva, sinnliga och ofta lidelsefulla färgspråket. Fyra av de mest främträdande var Inge Schiöler tillsammans med Åke Göransson, Ivan Ivarson och Ragnar Sandberg. I hans krets återfinns också Erling Ärlingsson och Sven ”X-et” Erixson. Idag inspirerar han konstnärer som Lena Cronqvist och betraktas som en förebild med sin kärlek oförbehållsamt riktad till naturen, långt från bebyggelsen, där vattnet lyser mellan träden, där sjöns yta krusar och där insekter svärmar.
Läs mer