Helmer Osslund

Just sjön Torne träsk har förevigats av Helmer Osslund under flera tillfällen och det blev med åren ett av hans favoritmotiv. Helmer Osslund är idag vida hyllad för sina träffsäkra och expressiva skildringar av de norrländska miljöerna. Den orörda svenska naturen med sin säregna kraft och råa atmosfär träffar oss rakt i hjärtat och berör våra sinnen.

Helmer Osslund var norrlänningen som förblev sin hemtrakt trogen men fann inspiration långt utanför Sveriges gränser. Under sin livstid kom han att kallas ”de norrländska viddernas okrönte konung” för sin uppenbara förmåga att fånga essensen i den vackra och smått exotiska svenska naturen i norr.
Helmer föddes i Medelpad med ett efternamn som då stavades Åslund, och växte upp i en konstnärligt begåvad familj som det äldsta av flera syskon. Hans far Daniel Åslund var lantmätare men ägnade sig vid sidan om yrket åt måleriet och var även en flitig skribent. Även Helmers yngre syskon kom att arbeta inom kreativa yrken och inom familjen var kultur och historia viktiga inslag under uppväxten. En tydlig dragningskraft till måleriet till trots var vägen mot en karriär som konstnär inte självklar för Helmer, som längtade ut i världen och var nyfiken på vad den kunde erbjuda honom. Efter tekniska studier i Sverige kunde Helmer äntligen bege sig ut på sin första resa, som tog honom till Amerika för vidare studier till ingenjör. Det var i USA som den unge Åslund ändrade sitt efternamn till det mer gångbara Osslund, och väl hemma i Sverige skulle det snart bli ett namn att lägga på minnet.
Där Paul Gauguin inspirerades av exotiska miljöer på Haiti kom Osslund att istället finna sitt kall i de vindpinade vidderna i hans älskade Norrland. När han reste åter till Sverige var han uppfylld av en nyfunnen skaparlust och längtan efter att bege sig ut för att föreviga det han kände till så väl från sina barndomsår. Den kraftfulla naturen i Lappland kom att bli Helmer Osslunds främsta källa för inspiration och han fängslades av det föränderliga landskapet med massiva fjäll och strömmande forsar. Det har berättats att hösten var Osslunds absoluta favorit bland årstiderna. Både marken och löven färgades intensivt orange och gula, blånande berg i kontrast med spår av snödrivor som ännu inte lagt fjället i vintervila. Osslund kunde bege sig ut på månaders långa vandringar och bar alltid med sig penslar, färger och smörpapper för att snabbt kunna återge platser han såg. Tidpunkterna på dygnet förändrade naturen varje dag framför hans ögon och han återvände med en rad olika motiv efter varje tur i vildmarken.
Arbetena på smörpapper fästes ibland senare upp på dukar eller pannåer, men materialet var kostsamt och dessutom tungt att bära med sig så smörpapper var alltid att föredra. De långa vandringarna visade honom hela Norrland och han upptäckte och inspirerades rikligt av naturen vid Torne träsk i Lappland.