Axel Nilsson

Svenska konstutställningen i Lübeck och Berlin 1926.

Axel Nilsson var en svensk bildkonstnär född på Gotland. Han studerade vid Tekniska skolan och Konstakademien i Stockholm. Nilsson brukar tillsammans med Hilding Linnqvist och Eric Hallström räknas till de stora svenska naivisterna under 1910-1920-talet. Nilsson tillhörde ”Smeduddskolonin”, var medlem i Färg och Form och knuten till Gösta Olson på ”Svensk-Franska Konstgalleriet”. Nilssons konstnärskap brukar betecknas som lyriskt och hans motiv är ofta självporträtt, interiörbilder, Italienska landskap och nakna figurer. Hans kraftiga penselföring i dämpad kolorit ger ett harmoniskt uttryck och är kännetecknande för Nilsson. Han skiljde sig från de övriga naivister genom att inte knyta an till litteraturen. Han var sparsam både med detaljerna och med de naiva förvridningarna och lät gärna människor spela huvudrollen i målningarna. 1920-22 bodde han i Sjövillan på Smedsudden vid Riddarfjärden. Där utvecklades det realistiska måleriet, som senare blev så betecknande för honom. Som motiv valde han gärna det som fanns i hans närmste omgivning, utsikter, interiörer och stilleben, som han återgav med verklighetens ljus.