Marie-Louise Ekman, silkscreen på duk, signerad, daterad 1976 och numrerad 40/100.
"I djungeln". 70,5 x 99 cm.
Mindre retusch i höger kant, utförd av professionell konservator.
Tensta Konsthall, Stockholm 2012-2013 (annat ex)
Moderna Museet Stockholm 2017 (annat ex)
Borås Konstmuseum 2017 (annat ex)
Svensk Nutidskonst 4, Maria Lind (red), "Marie-Louise Ekman", (Förlaget Sören Fogtdal 1998), jfr sid 10
Tone Hansen och Maria Lind (red), "No is not an answer: On the work of Marie-Louise Ekman", 2013, jfr uppslag sid 198-199
Klas Gustafsson: Marie-Louise Ekmans två liv (Leopard förlag 2015), jfr uppslag sid 42-43
Moderna Museet: Marie-Louise Ekman (2017), jfr sid 93
Martina Montelius (red.): Marie-Louise Ekman (Orosdi-Back förlag 2018), jfr sid 51
Verket ”I djungeln" ingår i samlingen vid Norrköpings Konstmuseum.
"Mina verk är ju på ett sätt självbiografiska, man kan se dem som mina historieskrivare. Jag ser till exempel mina barn, som i tavlan Djungeln, den där lejonen pruttar, som jag gjorde 1976. Där står mitt barn, som då var två tre år. I dag är hon 40. Det är mina mentala bilder från den här tiden, säger Marie-Louise Ekman.”
Utdrag ur intervju, Mitt-i Stockholm 14 okt 2012
Marie-Louise Ekman är utan tvekan ett av den svenska samtidskonstens mest egensinniga konstnärskap. Konsekvensen i hennes uttryck är påfallande med ett särpräglat språk som omisskännligen är hennes eget.
Ekmans konstnärskap är tidlöst och ständigt aktuellt. Hon är en tongivande och stilbildande konstnär som gärna skildrar vardagliga miljöer, men drar sig inte för att blanda in det absurda och surrealistiska i bilden. Hon rör sig obehindrat över gränserna och hon använder gärna konsthistoriska referenser och blandar med populärkulturella inslag. Ekmans konstnärskap har i mycket präglats av hennes anarkistiska och klarsynta angrepp på normalitet som ständigt har manifesterats i en spännvidd som låtit henne ingå i kretsen kring den inflytelserika undergroundtidningen "Puss" och med separatutställningar på Galerie Aronowitsch.
När man tittar närmare på hennes mångskiftande konstnärskap visar det sig att hon är en återanvändare. Det finns knappt ett motiv som inte dyker upp i mer än ett sammanhang, inte en figur som man inte stiftar bekantskap med mer än en gång. Först möter man dem i objekt eller målningar, senare i filmer, TV-serier och radioprogram. Även om medierna växlar har tematiken och tonen i flera decennier återkommit i hennes konst och tack vare detta känns Marie-Louise Ekmans konst alltid förvånansvärt ung.