Stanislaw Zoladz

Prisad trio. Tillsammans med generationskollegor som bl.a Lars Lerin (f.1954) och Lars Jonsson (f.1952) tillhör Stanislaw Zoladz (f.1952) akvarellteknikens nutida mästare.
De delar djupgående kunskaper om akvarellmåleriets grundelement: pigmentens skiftande egenskaper, vattnets förmåga att påverka färgens ljus och papperskvalitetens betydelse för slutresultatet. Gemensamt besitter de enastående förmåga att fånga rörelse och frihetskänsla i skimrande akvarellmåleri.
”Den uppmärksammade akvarellkonstnären Stanislaw Zoladz har en lång karriär med nästan 100 utställningar och ett flertal utmärkelser bakom sig.
En av de viktigaste komponenterna i samtliga av Stanislaw Zoladzs akvareller är ljuset. Det är det som ger liv åt motiven, och det är just ljuset han lägger störst tid på när det gäller konsten.
En annan grundläggande del för att kunna skapa de verklighetstrogna målningarna är färgerna, och Stanislaw Zoladz har förfinat konsten att tyda färgkoderna till det yttersta. Stanislaw Zoladz menar också att även klimatet påverkar färgskalorna hos motivet. På sydligare breddgrader, där luftfuktigheten är högre, blir bakgrundsfärgerna ofta oskarpa.”
Ur Helsingborgs Dagblad 3 okt 2013.
"Stanislaw Zoladz målar främst vatten och ljus. Ljus som reflekteras på vågor, silas genom en bäck, eller drar sig tillbaka över landskapet mot slutet på dagen. Allt detta med en fullkomlig teknisk precision. På Pumphuset ställer den erfarne akvarellmålaren ut stora landskapsskildringar och ett mindre antal stadsvyer; alla utmärks av en fotolik realism.
Naturtrogenheten består inte i detaljrikedom som synliggör det vi annars inte lägger märke till. Snarare speglar målningarna syner vi är vana vid: den bekanta vyn över husets gavel när man kommer runt kröken och nästan är hemma, eller algerna på stenbottnen som är synliga genom det grunda vattnet när man sitter på just den klippan.
Zoladz fångar samma platser gång på gång och just i den handlingen finns det anstrykning av ömhet och omsorg som ger en extra dimension.”
Utdrag ur recension, Helsingborgs Dagblad 12 okt 2013