Eve Eriksson (1910-1992) föddes i Löderup på Österlen. Löderup är kanske inte konstens centrum men tillsammans med sin kamrat Hans Billgren (1910-1985) visade Eve att konstnärlig energi kan skapas var som helst.
Eriksson utbildade sig under 1930-talet bl.a. vid Axel Smiths målarskola i Köpenhamn. Under 1940 och 50-talet bodde han växelvis i Spanien, Köpenhamn, Norrland, Löderup och Stockholm. 1960 bosatte han sig i Malmö där han bodde tills hans död 1992.
1940 hade han sin första separatutställning vilken ägde rum hos De unga i Stockholm. Från och med 1940-talet och fram till hans död ställde Eriksson ut kontinuerligt. Både separat- med även i samlingsutställningar. Precis innan hans död fick han uppleva en stor retrospektiv utställning i Lunds Konsthall. Ett antal verk i denna auktion har varit utställda där.
Eve Eriksson fick oftast bra kritik och han sålde bra under sin livstid. Efter sin död har hans konst hamnat i skymundan. Endast Kristianstad Konsthall (2010) har uppmärksammat hans konstnärskap med en separatutställning. Detta är märkligt då hans bilder tillhör de mest personliga och särartade som finns i svensk 1900-tals konst. Eve Eriksson sökte aldrig en stil utan växlade ohämmat mellan uttrycken, med den gemensamma nämnaren att det alltid var eget.
Eriksson var alltid konstnärernas konstnär. Bland annat har Torsten Andersson utryckt sin beundran. Denna beundran är inte konstig då bra konst enligt Torsten Andersson är lika med att hitta sitt eget konstnärliga språk. Allt annat var ointressant för honom.
Eve Eriksson är representerad med verk på bl.a. Nationalmuseum, Moderna Museet, Waldemarsudde, Regionmuseet Kristianstad, Malmö Konstmuseum, Ystad Konstmuseum och Tomelilla Konstsamling.