Välkommen att utforska ett urval finländska textilier. Ryor har tillverkats och använts åtminstone sedan vikingatiden, men den äldsta finländska bevarade ryan är från 1600-talet och då användes ryor av kungligheter och de rika som sängtäcken. I och med nationalismen under 1800-talet väcktes i Finland ett nytt intresse för att bevara och föra vidare de hantverkstraditioner som höll på att falla i glömska. År 1897 grundades Finska handarbetets vänner som började arbeta för att återuppliva ryatraditionerna genom att samla på och nyproducera gamla folkliga ryor samt skapa nya ryor i nationalistisk stil.
Under mellankrigstiden ökade ryornas värde i Finland i och med att textilkonsten fick en ledande position inom konstindustrin. Ryornas folkliga stil började allt mer utvecklas mot en mer enkel och praktisk stil. 1920-talets internationella stilinfluenser, allt från art deco till funktionalismen, togs emot med öppna armar och påverkade starkt ryornas design, i motsats till många andra konstformer i Finland. Funktionalismens raka linjer och komponerade kantighet lämpade sig väl till ryatekniken, men även till den finländska ryastilen då geometriska mönster och färgfält hade långa anor inom de finländska ryornas motivvärld. Till exempel delade Elsa Kallio, en av de första ryaformgivarna för Finska handarbetets vänner, upp bottenfärgerna i sina funkisryor i nästintill rektangulära fält i olika storlekar och färger, vilket skapade ett levande uttryck i hennes ryor.
Läs mer
Under mellankrigstiden ökade ryornas värde i Finland i och med att textilkonsten fick en ledande position inom konstindustrin. Ryornas folkliga stil började allt mer utvecklas mot en mer enkel och praktisk stil. 1920-talets internationella stilinfluenser, allt från art deco till funktionalismen, togs emot med öppna armar och påverkade starkt ryornas design, i motsats till många andra konstformer i Finland. Funktionalismens raka linjer och komponerade kantighet lämpade sig väl till ryatekniken, men även till den finländska ryastilen då geometriska mönster och färgfält hade långa anor inom de finländska ryornas motivvärld. Till exempel delade Elsa Kallio, en av de första ryaformgivarna för Finska handarbetets vänner, upp bottenfärgerna i sina funkisryor i nästintill rektangulära fält i olika storlekar och färger, vilket skapade ett levande uttryck i hennes ryor.
Trots att en stor del av textilkonstnärer strävade efter en fullständig förenkling av motiven, fanns det ändå de som föredrog mer poetiska motiv. Bland annat skapade Eva Anttila och Margareta Ahlstedt-Willandt sagolika och detaljrika ryor. Ahlstedt-Willandt rya ”De tre vise männen”, som formgavs för Neovius, återger de tre vise männens berättelse i ryans mittparti, och med hjälp av tvärrandiga fält har Alstedt-Willandt återskapat vildmarken de vandrade igenom. Bildfältet är inramat av blomstergirlanger, vilka var typiska för Alhstedt-Willandts ryor.
Ryornas popularitet nådde sin guldålder under 1930-talet, då ryorna blev en självklar del av det finländska hemmets inredning. Ryan var ofta mittpunkten i hemmet och resten av inredningen planerades och valdes utgående från ryans färgvärld. Mindre ryor och ryadynor, så som Armi Ratias (född Airaksinen) ryadyna ”Kukkaistuli” för Neovius, fick ersätta de stora ryorna i de små och trånga stadsbostäderna. Armi Ratia, Marimekkos grundare, började sin karriär som formgivare av ryor och hemtextilier. Även Aksel Wilhelm Ratios rya ”Suopursuja” var en liten rya formgiven för stadsbostäderna. Byggnadsingenjören Raitio formgav för Neovius flertalet framgångsrika ryamodeller, vilka ofta hade motiv från Kalevala. Typiskt för Raitios ryor var motivens horisontalitet, knutna fransar och bruna färgskala.
Ryornas uttryck ändrade än en gång efter Vinter- och fortsättningskrigen och i motsats till tidigare började man föredra starka färger samt energi och rörelse i motiven. I Finnish textiles- temaauktionen representeras de efterkrigstida ryorna av bland annat Ritva Puotilas och Terttu Tomeros ryor. Ritva Puotila väckte på 1960-talet uppmärksamhet då hon deltog i Finska handarbetets vänners designtävling. Kännetecknande för Puotilas ryor är hennes användning av starka, levande färger och Blue Well-ryan, formgiven för Finnrya, domineras av de två runda motiven som omges av otaliga nyanser av blått. Även i Terttu Tomeros ryor återfinns de för 1960-talet karakteristiska starka färger.
Under 1970 till 1990-talet blev ryorna mindre till storleken och påminde mer än tidigare om moderna målningar, drag som återfinns i bland annat Eine Hietanens och Raija Rastas ryor som säljs på Finnish textiles-temaauktionen. Samtidigt blev ryornas yta allt mer tredimensionell genom användningen av olika material och längd på ryans nock samt genom att endast ha en nock på delar av ryan.
