Birgit Broms

Birgit Broms är utställningsaktuell under hösten 2020. Bror Hjorths Hus i Uppsala visar en retrospektiv utställning med Birgit Broms verk, under perioden 28 november 2020 - 24 januari 2021.

"Motivet med skridskoåkare sysselsatte Birgit Broms sedan slutet av 1960-talet. Hon stod vid sidan av Kungsträdgårdens isbana i Stockholm och sökte teckna åkarna lite i Brueghels anda. Men det blev ingen fart, ingen rörelse. Först när hon så småningom skildrade en hel klunga skridskoåkare, kom rörelsen och farten och hon kunde sedan variera och nyansera motivet i snart sagt all oändlighet. Men utan da capo, utan all upprepning.
- Motiven var inte det intressanta utan spelet med rörelse och stiltje, volymer och tomrum, som samverkar till en fascinerande helhet, säger Ylva Hillström, utställningskommissare på Moderna museets Birgit Broms-utställning 2006.
Där visades huvudsakligen nya verk, inte minst skridskoåkare.
- Man kan låta blicken skifta i sättet att se dem: här finns farten och kylan men också formen, det estetiska, säger Ylva Hillström och berättar att Birgit på Thielska galleriet en gång råkade hålla omslaget till ett utställningshäfte upp och nedvänt när hon visade det för Ulf Linde. Hon konstaterade dock att "det håller ganska bra så här med."
Det spelade ingen roll om skridskoåkaren stod på huvudet för kompositionen var ändå viktigast.
Birgit Broms fångade alltid friheten och rörelsen och enligt konsthistorikern Peter Cornell liknar de ansiktslösa och kraftfulla figurerna änglar, snabbt på väg till någon för att hjälpa.
Här utstrålar de fyra skridskoåkarna en härlig festyra, säkra, jublande, att falla på isen är för dem otänkbart."

Genom åren har vi lärt känna Birgit Broms skridskoåkare som med kraft far fram i bilden.
Vart är de på väg och vad tänker de på? Det är inte frågor som intresserade henne, utan i stället fascinerades hon av farten och kompositionen i bilden.

Efter noggranna förberedelser byggde hon upp bilden med former och tomrum för att i målningen skapa en rörelse, en kraft.
Birgit Broms målar vid sidan av sina skridskoåkare också porträtt och fasader. Hennes sätt att återkomma till samma motiv liknar Ulf Lindhe med ord som uttalas hundra gånger efter varandra. Till slut förloras känslan för ordets innebörd och istället hörs bara ljud. I Birgit Broms fall ser man efter hand bara form.

Att det blev skridskoåkare var en slump. När 5-åriga dottern Helen tränade skridskoåkning i Kungsträdgården i Stockholm passade Birgit Broms på att göra skisser av åkarna. Hemma i ateljén fogade hon sedan ihop de olika bilderna, tills hon var nöjd med kompositionen och resultatet. Precis som Camille Corot försökte hon fånga snarare en syntes än en helhet.
Birigit Broms sökte ständigt nya vägar i sitt konstnärskap och utforskade sitt måleri in i det sista.