Tommy Hilding

Tommy Hilding har två pågående utställningar i sommar: en på Restaurang Sturehof vid Stureplan i Stockholm och en på Bohusläns mueseum, ”Art Attack - 52 samtida konstnärer”.

Tommy Hilding är förtjust i 1800-talets landskapsmåleri och låter sig gärna inspireras av dessa i många fall regisserade vyer. I dagens figurativa måleri kan han se många paralleller med vad konstnärer gestaltade för mer än hundra år sedan. Ljuset är viktigt liksom komposition och balans.

"Utmärkande för Tommy Hildings målarkonst är hans förmåga att skickligt foga samman många lager till en sammansatt, komplex helhet. Olika skikt tycks beslöja varandra. I vissa partier kan detta intensiva oljemåleri trots allt påminna om akvarellens genomskinlighet. Ibland finns där en distanserande verkan. Något i dessa dukar håller samtidigt betraktaren på avstånd från själva motivet.
Den avbildade världen blir därför inte mer verklig än ett minne som successivt vittrar sönder under tidens skoningslösa påverkan.
På ett liknande sätt som en gång Ola Billgren, Dick Bengtsson eller Max Book anknyter Hilding till romantikens visuella retorik, som postmodernismen gärna refererar till."
Ur recension i Svenska Dagbladet, Joanna Persman

”När jag första gången såg Tommy Hildings verk på Riddargatan i Stockholm någon gång i slutet av 1990-talet, slogs jag över det tekniskt skickliga måleriet, och vad jag uppfattade som ett motstridigt förhållningssätt. Jag uppfattade det då som att Hilding ville störa vår estetiska upplevelse med diverse udda abstraktioner. Det kan vara intressant med en konstnär som inte vill nöja sig med hantverksskicklighet utan som fortsätter att utmana sig själv. Då gjorde jag kopplingar till Ola Bilgren, Gerhard Richter och Richard Estes. Det var fascinerande att se hur Hildings skrapande och utsuddande tänjde begreppen inom fotorealismen.”
Ur recension från Galleri Magnus Karlsson Stockholm, konsten.net