HARALD SALLBERG, etsning, "Portrait du Peintre Georges Braque", signerad.
"Portrait du Peintre Georges Braque", 1929. Med dedikation "Till min vän Philip från Harald Sallberg. Plåtstorlek 25 x 31,5 cm.
Ej examinerad ur ram. Gulnad.
Åke Meyerson: Harald Sallberg, Folket i bild, Stockholm 1960 avbildad på sidan 67.
Text på sidan 13-15:
”…det blev närmast den puristiska konstmiljön som mötte Sallberg när han 1929 introducerades i den franska konstens ledande kretsar av Otto G Carlsund. Nu skapade han sina berömda porträttskildringar av Fernand Legér, Amédée Ozenfant och Georges Braque.
De var tänkta att ingå i en serie som också skulle omfatta Derain, Picasso, Le Corbusier och Marie Laurencin, och Paul Valery skulle skriva en inledning till detta porträttgalleri av den franska moderna konstens största namn. När han skulle påbörja porträttet av Derain råkade emellertid denne ut för en bilolycka varvid hans väninna omkom och arbetet fick avbrytas och kunde sedan inte fullföljas.
Det var upptagna och till en början svårtillgängliga modeller Sallberg valt, två sittningar på en timme vardera kunde de ge honom, och Sallberg ritade deras porträtt direkt på den grundade plåten. Bakgrunderna med typiska verk ur deras då aktuella produktion satte han dit efteråt.
Som personlighetstolkningar står dessa tre porträtt på högsta nivå, karakteristiken är hårt driven men snuddar aldrig ens vid karikatyren. Den yngste 34-åringen Ozenfant, en mondän uppenbarelse i elegant attityd i sin Thonet-stol som den nya funktionalismen gett ny aktualitet. De båda äldre, 48-åringarna Braque och Legér rättframma typer; Legér på en vanlig pinnstol medan Braque slagit sig ned i en safaristol av den typ som först ett tiotal år senare kom i ropet.”
- Åke Meyerson
Harald Sallberg föddes i Stockholm. Han visade tidigt intresse för teckning men då han kom från en enkel bakgrund fick han efter avslutad folkskola ta arbete på kontor. Han gick snart vidare till en anställning som sättare vid ett tryckeri och det gav honom möjlighet att studera vid Tekniska skolans kvällskurser. Han kom att bli koppartryckarlärling vid Konsthögsskolans etsarskola och på det visade fick han möjlighet att även fördjupa sig i konstnärliga studier. Det var emellertid grafiken som blev Harald Sallbergs signum. Han var med och bildade "Etsarförbundet" 1928 och blev 1954 huvudlärare i grafisk konst på Konstakademien. Harald Sallbergs motivkrets är varierande men bland de mer bekanta är de serier av stadsbilder och stadsutsikter som han utför under åren 1920-40. Han experimenterade gärna med formspråket och influerades av bl James Whistler. Harald Sallberg behärskade så gott som alla grafiska tekniker och är en av Sveriges mer framträdande grafiker under 1900-talets första hälft och han finns representerad vid flera stora museer såväl i Sverige som utomlands.
Läs mer