Sven-Erik Johansson, olja på pannå, signerad och daterad 1964.
Komposition. 121 x 81 cm.
Fläckar. Märken.
Sven-Erik Johansson var elev hos Endre Nemes under dennes tid på Valand. Johansson är en av få som tagit till sig Nemes centraleuropeiska intellektuella måleri istället för tidigare färgexerciser i Göteborgskoloristernas anda. Johanssons bildspråk ger associationer till vissa av Nemes verk, men de är ändå helt självständiga. Konstnärens främsta alster kommer alla från mitten av 60-talet och denna målning från 1964 utmärker sig. Den innehåller en mängd av små skickligt sammanflätade figurer ställda mot en abstrakt arkitektonisk bakgrund som ger målningen rymd.
Sven Erik Johansson (1925) växte upp i arbetarstadsdelen Norrby i utkanten av Borås. Hans far var plåtslagare, och hans mor hemmafru. Som ung drömde Sven Erik Johansson om ett liv till havs, men då det var krigstider blev han istället skogsvaktare med praktik i Norrland. Under sina fem år som skogsvaktare tecknade Sven Erik Johansson flitigt. Hans talang uppmärksammades och han uppmuntrades att söka till konstskola. Han kom in på Slöjdföreningens skola i Göteborg och fick där Nils Wedel som lärare. Han kommer sedan in på Valands konstskola 1952 och studerade där under Endre Nemes. Nemes inflytande är tydligt i Sven Erik Johanssons måleri, men själv menar han att den stilen utvecklades långt senare. Under sin tid på Valand målar Sven Erik Johansson mest figurativt, men succesivt börjar hans måleri abstraheras och motiven förändras allt mer. Han kommer att beskrivas som surrealist och hans måleri blir snart både uppmärksammat och uppskattat.
Men Sven Erik Johansson själv kallar sig inte gärna surrealist. Han vill helst inte bli förknippad med någon av -ismerna. Han talar istället om ett fritt måleri där han arbetar helt intuitivt. Han hämtar motiv ur det undermedvetna. Där finns fågelfigurerna, äggformerna och alla andra fantasiformer. Han arbetar snabbt och låter motivet växa fram allt eftersom arbetet fortskrider, oftast utan att skissa först. Slumpen är en viktig del av hans arbete. En form kan förändras och bli ett djur eller något annat som kan vara intressant och passa in i bilden. Han har utvecklat ett rikt symbolspråk, och vissa figurer och föremål är återkommande. Han vill att hans måleri ska vara humoristiskt, men med en allvarlig ton i botten. För att hitta inspiration ser Sven Erik Johansson tillbaka till 1400- och 1500-talet och konstnärer som Jan van Eyck, Pieter Bruegel, Albrecht Dürer och Hieronymus Bosch. Tekniken varierar, han målar ofta med gouache eller olja på pannå, men har även gjort målningar på häftstiftshuvuden!
Idag är Sven Erik Johansson omtalad som den store surrealisten i svensk konst och han finns representerad på bl a Museum of modern art i New York, Metropolitan museum i Miami, Svenska institutet i Paris samt på Moderna muséet och Nationalmuseum i Stockholm.
Läs mer