Ernst Iosipovitch Neizvestny

Utrikeskorrespondenten, översättaren och författaren Hans Björkegrens samling.

Ernst Neizvestny född 9 april 1925 i dåvarande Sverdlovsk (dagens Jekaterinburg), död 9 augusti 2016 i New York, var en rysk-amerikansk skulptör av judiskt ursprung.

Ernst Neizvestnyj enrollerade sig som frivillig i Röda armén vid 17 års ålder. Efter kriget studerade han konst, först vid Konstakademien i Riga och därefter vid Surikov-institutet i Moskva.

Ernst Neizvestnyjs skulpturer är ofta baserade på mänskliga former och är kraftfullt expressionistiska. Neizvestnys arbeten bröt mot den officiellt godkända realistiska stilen i 60-talets Sovjet. Vid en konstutställning i Manegen, Moskva 1962 blev den sovjetiske ledaren Nikita Chrustjov upprörd över utställda modernistiska konstverk, vilka han påstod var otydliga och degenererade. Neizvestnyj stod då upp och försvarade den konstnärliga friheten. Han levde sedan som dissident i Moskva, men fick 1976 tillstånd att emigrera. Efter en kortare tid i Sverige och en period i Schweiz flyttade Neizvestny till New York 1977.

Bland konstnärens mer kända offentliga verk finns Nikita Chrustjovs gravsten (1974) på Novodevichy-kyrkogården i Moskva (beställd av Chrustjovs familj), Stor Kentaur, utanför Förenta Nationernas byggnad i Genève, Sorgmask (1996), ett 15 meter högt monument över förföljda i Sovjetunionen, Magadan i Ryssland, samt Livets Träd (2004) i Bagrationbron vid det moderna Moscow Business Centre i Moskva. I museet Galleri Astley i Uttersberg i Sverige finns en permanent utställning av verk av Ernst Neizvestny, bl.a. finns maquetten i brons till ett Raoul Wallenberg-monument, som inte kommit till utförande i full skala.

Ernst Neizvestnyj mottog den ryska Hedersorden från Vladimir Putin i oktober 2000.