Helmer Osslund

”Helmer Osslund har betecknats som ’Norrlands konstnärlige upptäckare’. I vida panoraman har han skildrat landskapet, gärna under hösten, vid Torneträsk, Stora Sjöfallet, Nordingrå och andra platser i Lappland och mellersta Norrland. Dekorativ ytmässighet, syntetiserande färgbehandling och ibland en tendens till nervöst söndertrasade konturer kännetecknar dessa färglysande och intensivt stämningsmättade landskap. Även i litet format uppnår hans målningar monumental verkan”.
Citatet, vilket väl sammanfattar Osslunds konstnärskap, är hämtat ur en av Nationalmuseums verkstexter om konstnären. Beskrivningen är berättigad men bör sättas i samband med Osslunds kunskaper om sin samtids tendenser inom den internationella konsten. Genom flertaliga resor med vistelser i såväl Amerika som Europa var Osslund i besittning av ett perspektiv som sträckte sig långt bortom såväl Lapporten som Höga kusten. Via Köpenhamn och Berlin anlände Osslund våren 1894 till Paris. Efter studier på Academie Colarossi, vilka fick överges på grund av pengabrist inhämtade Osslund sina kunskaper genom flitiga besök på museer, i konstaffärer samt ateljéer. En av de konstnärer Osslund fick upp ögonen för var Paul Gauguin.

Nils Palmgren beskriver i sin bok om Osslund det intryck Gauguins måleri gjorde: ”Där fanns den raffinerade och helt personligt klingande, starka koloriten, där funnos hela ytor och dock en suverän manövrering av massorna till ett smyckesartat helt, och där funnos slutligen en sällsam inlevelse och en med mystik sammanvävd skönhetsdyrkan, allt egenskaper, som tilltalade Osslund på det högsta”.

När Osslund senare själv blev elev till den franske mästaren visade Gauguin också intresse för sin elev och berömde hans färgsinne och konstnärliga uppfattning. Liksom Gauguin är Osslund en övergångskonstnär, vilket även det konstaterats av Palmgren:

”I hans verk återfinns på en och samma gång slutet på en utvecklingslinje inom europeisk bildkonst och början på en helt annan. Naturalism och impressionism, i vilka det gäller att ’erövra’ den fulla verkligheten, brottas i hans måleri med en begynnande expressionism, där allt går ut på att ’överge’ verkligheten för det personliga, för jaget”.
Osslund företog även två resor till Italien. Första gången våren 1910 när Osslund, via Paris och Köpenhamn, besökte Italien, Sicilien, Tunisien, Algeriet och Spanien. Den andra resan gick av stapeln år 1922. Förste intendenten vid Nationalmuseum i Stockholm Lena Holger skriver om denna resa i ”Helmer Osslund”, 2008:

”Hans andra och sista studieresa till Italien, 1922, gick via Köpenhamn, Berlin och Dresden till Wien och alperna. Hela tiden målade han, men tyvärr finns få av dessa alster kvar. Den italienska lilla staden Udine fäste han sig särskilt vid och via Venedig for han till Florens, där han sökte upp Leander Engström. Han stannade några veckor i Siena, där han fascinerades av staden som klättrade över kullarna. Han fortsatte till Nervi, till Genuabuktens bränningar och efter ett halvår styrde han hemåt över Schweiz och Paris. Denna resa utgör en slutpunkt för Osslunds prövo- och utbildningstid och en början till den mogne konstnärens variationer av landskapsmotiven”.

Holgers text åtföljs av en helsidesillustration i färg av målningen ” ’Bränningen. Motiv från Medelhavet’, Nervi i Genuabukten”, 1922 (olja på papper monterad på papp 36,5 x 51,5 cm, Nationalmuseum, gåva 1966 av fru Anna Sofia Olssons dödsbo). Motivet (Ref nr NM 5935) är en näst intill identisk version av föreliggande katalognummer vilket innebär att Osslund utförde två versioner av denna kustvy från Medelhavet där den framrullande vattenvågen bryts mot kustformationerna i kraftiga och rullande bränningar.