TUIJA LINDSTRÖM, gelatinsilverfotografi signerad Tuija och daterad 1991 a tergo.
"Karin i himlen", 1991. Vintage. Med dedikation på baksidan. Bildyta 15,8 x 16,2 cm. Bladstorlek 30,5 x 23,8 cm.
Du har möjlighet att se detta verk i våra lokaler på Berzelii Park 1 i centrala Stockholm den 13-16 juni kl. 9-17.
Ej ramad, endast monterad med passepartout. Mjuka hörn. Smärre fläckar i marginalen. Obetydligt ytslitage i marginalen. Bildytan är i mycket god kondition. Helhetsintrycket är gott.
Lollo Fogelström och Niclas Östlind, "Tuija Lindström - Look At Us", 2004, Liljevalchs Konsthall, avbildad bild 70.
Serien ”Kvinnorna vid Tjursjön” är Tuija Lindströms mest kända verk. Sammanlagt består sviten av åtta fotografier med flytande kvinnor i olika positioner i kombination med bilder av lika många strykjärn varav närmare hälften är röda.
Projektet, som fick sitt namn efter den sjö i närheten av Dalarö där bilderna togs 1991 – 1992, har tolkats på många olika sätt. Några har fascinerats över det drömska och krocken mellan de olika motiven, vissa har associerat till våld i hemmet och kvinnors situation i samhället. För andra handlar bildserien om sökandet efter identitet, ifrågasättande och ett prövande av könsroller.
Det enda som är säkert är att få av dem som sett bilderna har lämnats oberörda. Efter två decennier är dessa bilder lika omedelbara, lika sensuella och lika mångtydiga som när de skapades. Få kan som Lindström förena skönhet med förfall, sensualism med aggression, hennes bilder är alltid öppna för betraktarens egen tolkning – vad är det egentligen vi ser? Bilderna av de flytande kvinnorna präglas av en mjukhet och stillhet. Det mörka vattnet är lugnt och tryggt men deras ljusa nakna kroppar förmedlar en sårbarhet. De påminner oss om livets skörhet.
I en intervju med Hans Malm 2012 berättar Tuija Lindström om bildernas uppkomst:
”Bilderna är tagna i närheten av Dalarö där jag bodde på nittiotalet. Det var väldigt kallt långt in på sommaren men jag och några väninnor hittade den här lilla sjön som var tillräckligt varm för att bada i. Det var ett samarbete mellan mig och dem, precis som flera andra av mina arbeten. Jag använde en Rolleiflex som man ju inte har framför ansiktet när man fotograferar. Man kan lättare prata med varandra då och det blir ett bättre samspel.”