BREV från Otto G. Carlsund till GAN (Gösta Adrian-Nilsson) i Lund, daterat Stjärnhof 28.6.(19)28.
Två vikta ark om totalt åtta handskrivna sidor. I brevet, vilket inleds enligt följande: "B.B. Nu är jag i Sverige sedan någon tid. Det är åtskilliga år sen jag var här sist och det är en fröjd för mig att få vistas ute i den riktiga naturen ett slag igen...", omnämner Carlsund ett besök på Galleri Gummeson (Strandvägen 17 i Stockholm): "För någon tid sedan var jag inne hos Gummesson med en av mina dukar, som han tyckte ganska gott om. Jag fick vid detta tillfälle se ett par av dina förtjusande saker, vilket var en sann njutning för ögat bland all den andra dyngan han hade på väggar och golv". Carlsund övergår sedan till att omnämna en planerad utställning på galleriet: "Nå emellertid, för att återgå till Gummesson, så hade han vid samma tillfälle fått ett brev från dig i vilket du föreslår att han öppnar sina lokaler för oss. Gummesson var villig till detta och föreslog han 1-15 februari som en lämplig tidspunkt". Carlsund omnämner sedan de planerade medutställarna Christian Bergh och Erik Olson, där den förres skulpturala arbeten anses som "mest intressanta" (i förhållande till samme konstnärs "dukar") av brevskrivaren: "Jag vet att han projekterar stora arkitekturala trädgårdsskulpturer, i anslutning till den allra modernaste Corbusierska stilriktningen och har jag för den skull talat med Corbusier om att möjligen få med foton av hans byggverk. Därtill visade han sig villig och kan nu detta genomföras, kommer vår utställning helt enkelt att bli ett dokument, man kan säga ett internationellt manifest, som fastslår vår egen tids estetiska fordringar, formel och mål". Carlsund övergår sedan till att i hårda ordalag kritisera, bl.a. , "Konstnärsförbundspatrasket", "Unional- Falang- och Optimist-patrasket" samt "landskapens lokala s.k. Konstföreningar (Skånemålare o.d.) som predikat Kubismens död...". Efter ytterligare "en liten knäck åt Kungliga Konsthögskolan" levererar Carlsund följande passage: "Vi skall alltså på vår utställning be alla dessa herrskap kyssa oss i ändan och visa dem att det existerar ett måleri, som inte är detsamma som avbildandet av stugor, landskap och horor med eller utan inlagd 'personlighet' i det s.k. konstverket. Jag blir förbannad bara jag tänker på hur dessa ignoranta klåpare i maskopi med sentimentala kritikfånar i tidningarna lyckats driva upp denna den allra värsta post-Matissistiska soppa till att bli köpt [?] erkänd konst. Kritikens sunda förnuft (om den haft någon) borde istället ha strypt alla sådana tilltag i sin linda. Det har ju gått därhän att folk faktiskt tror att den köper ett konstverk när den köper en Grünewald e.d. - Nåja, det är deras ensak och framtiden får döma över Kritikens av idag ansvar". Carlsund ber även GAN "komma upp till mig en dag hit på landet" för att "resonera över de tekniska detaljerna i frågan" innan han övergår till att tacka för ett av GANs brev samt efterhöra om en planerad utställning i Göteborg: "Tack för ditt entusiastiska och bussiga brev, som jag mottog i Paris strax före min avresa. Det var en fröjd att få läsa något dylikt. Har du fått nya meddelanden beträffande Göteborg. Om det inte blir av skiter vi helt enkelt i dom. Jag har aldrig krusat för dumt folk i hela mitt liv och tänker inte göra det nu heller. Vill inte Romdahl så à la bonheur. Vi behöver varken honom eller Göteborg". Brevet avslutas: "Till slut vill jag önska dig en god sommar, med mycket arbete och god hälsa. Själv är jag frisk och har huvudet fullt av planer och kassan är läns, därför att jag ruinerat mig på inköp av material och färger hos Becker. Hej på dig, gamle vän, var lugn för att vi skall kämpa ett roligt slag tillsammans. Bästa hälsningar vännen Carlsund". Cirka 21 x 13,5 cm.
Vikveck. Smärre fläckar. Gulnad.
Fil. lic. Harry Runnqvist, verkställande direktör för Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm.
Fil. dr. Jan Runnqvist, verkställande direktör för Galerie Bonnier, Gèneve samt Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm (i arv från ovanstående, hans far).
Därefter i arv.
Visas på Arsenalsgatan 2.
Otto G Carlsund var en svensk målare, teoretiker och kritiker. Kom i Paris 1924 i nära kontakt med Fernand Léger, Ozenfant och Piet Mondrian och blev den svenske främste representanten för den syntetiska kubismen, purismen och neoplasticismen. 1932 – 45 var Carlsund främst verksam som kritiker, men återupptog under sina sista år ett nonfigurativt måleri. Oftast är hans målningar avsedda som förstudier till väggdekorationer. 1929 bildade han i Paris tillsammans med van Doesburg och Hélion gruppen Art Concret, vars manifest han publicerade.
Läs mer