BREV från Carl Kylberg till GAN (Gösta Adrian-Nilsson). Daterat "Stockholm 2/2/(19)34. Strandvägen 13".
Två dubbelvikta ark om totalt fyra handskrivna sidor. Innehåll: "Gode vän Gösta! Jag har länge nog låtit bli att tacka dig för det välkomna brevet och att tala om att jag verkligen blev riktigt oerhört glad. Visst är det underbart att äntligen få betyget godkänd i en så stor tentamen! Jag hoppas blott att framgången inte skall ha mera makt att skada mig än motståndet och föraktet haft förut. Jag tror nog jag kan känna mig lugn. Ty den verkliga[understruket] konsten har ju ingen organiserad social form för att skapa om konstnären till direktör eller filmstjärna eller till nobell[sic]pristagare. Konsten betraktas ju ännu i de maktägandes läger på samma sätt som fenomenet, den skäggiga damen på cirkus dvs. som distraherande makaber abnormitet. Som du ser så är jag mycket lycklig o glad över det faktum att på betyget även står skrivet: tämligen fri. Hade jag nu bara en studentmössa och fick åka omkring i lastbil, på gatorna, och skräna! Och du och Ruth och Lisbeth satt med ballonger i händerna ljuvt sjungande studentsången. Det skulle väl vara något så när rättvist. Nej nu går det visst för långt. Kära Gösta jag ville ju bara tacka för den broderliga handkramningen du gav mig i ditt brev. Sådant händer inte så ofta i världshistoriens underbara förtrollande värld. Vi hälsa dig allihopa här och jag kramar din hand tillbaks. Din gamle vän Carl". Längst ned på sista sidan tillägg i bläck/blyerts: "PS om brevet inte kommer i väg i dag, så beror det på att jag ännu inte vet var du bor". Cirka 28,5 x 21,5 cm.
Vikveck. Mjuka hanteringsveck. Smärre fläckar. Gulnad.
Fil. lic. Harry Runnqvist, verkställande direktör för Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm.
Fil. dr. Jan Runnqvist, verkställande direktör för Galerie Bonnier, Gèneve samt Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm (i arv från ovanstående, hans far).
Därefter i arv.
Visas på Arsenalsgatan 2.
När Carl Kylberg skämtsamt skriver: "Visst är det underbart att äntligen få betyget godkänd i en så stor tentamen!" åsyftar han med all säkerhet de framgångar som omgärdade hans tredje separatutställning (Svensk-Franska Konstgalleriet i Stockholm 20 jan-12 febr 1934). Från att tidigare ha "arbetat i motvind" möttes Kylberg nu av omfattande uppskattning. Utställningen innehöll 91 oljemålningar, bland vilka de viktigaste var "Den flygande holländaren" samt "Vandring mot ljuset" båda utförda 1932. Nationalmuseum inköpte "Havsluft" (numer i samlingarna på Moderna Museet, Stockholm) och de privata köparna var legio. Till detta kom att konstkritikerna i huvudstaden överbjöd varandra i lovord. Nils Palmgrens recension i Aftonbladet (26 januari) hade rubriken: "Vår vackraste palett". Gotthard Johansson var inte mera återhållsam i sin entusiasm i Svenska Dagbladet (21 januari): "Allt förvandlar sig för denne ensidige och lidelsefulle kolorist till färg, men färgen själv blir samtidigt bärare av en allt djupare och rikare betydelse. Allt eftersom den avkläder sig verklighetens former, samlar den på något mystiskt sätt upp själva doften av verkligheten, starkare och mera påtaglig än i någon verklighetsskildring...En så brinnande färgdyrkare har svensk konst knappast tidigare haft".
Carl Kylberg, född år 1878 och död år 1952, anses vara en av portalgestalterna i den svenska 1900-tals konsten. Han var elev vid arkitekturavdelningen på Berlins högskola och sedan elev för Carl Wilhelmson 1889 på Valands målarskola i Göteborg.
Kylberg slog igenom sent, debuterade som målare 1919 med Februarigruppen på Liljevalchs. Han blev känd för en större allmänhet först vid 50 års ålder, men fortsatte livet ut att vara omstridd som konstnär. Han hade en ständig konstnärlig antagonist i Isaac Grünewald och samma år som nazisterna i Tyskland satte in den avgörande stöten mot Entartete Kunst och i stort sett hela modernismen stoppade regeringen ett köp av målningen "Uppbrottet" för Nationalmuseum i Stockholm. Carl Kylberg sökte i sitt måleri uttryck för det själsliga, det universella och allmänmänskliga. Detta ”sökande” frammanade även en stark känsla av tidlöshet i hans målningar. Att Kylberg enträget sökte uttrycka detta är klart då han var upptagen av filosofiska och religiösa tankegångar kring människans existens, hennes liv och vandring här på jorden. I sina dagböcker kommenterar han löpande sitt måleri och där kan man finna nyckeln som belyser hans djuptänkande konstnärskap. För den unge Kylberg blev religionen först en begränsning, och via ett stipendium kunde han resa till Berlin där han stimulerades av den intellektuella miljön och kunde läsa litteratur som annars var strängt förbjuden i hans hem där religionen alltid var närvarande.
Senare i livet skulle Kylberg åter finna en väg tillbaka till religionen och i flera av hans målningar utgör det religiösa ett centralt motiv. Kylberg ansåg konstnären vara en visionär, som med kreativitet tolkar samtidens symboler och synliggör dem för andra.
Läs mer