Ziggy

ZIGGY, "Closer to the golden dawn", spray/stencil/tusch signerad och daterad 2017.

Dödskalle, vanitas, uppburen av kalligrafi som lyder "I am closer to the golden dawn, Stockholm". (Från Quicksand av Bowie) Bladstrl. 53x39 cm

”Ziggy” är en stjärna på graffitiscenen, en legend, som han har kallats av musikgruppen Public Enemy.
Ziggy tillhör den första generationens konstnärer i Sverige som arbetar med graffiti. Ziggy är ett artistnamn, en pseudonym, men också en referens till Ziggy Stardust, David Bowies hemliga alterego.
Striden mellan stadens reglemente och rätten till ett konstnärligt uttryck har alltid präglat Ziggys konstnärskap. Hans motivkrets har varierat över åren och blivit allt mer reducerad. De stora bokstäverna har hamnat i symbolernas bakgrund och blivit till svår dechiffrerade meddelanden, som en slags hemlig skrift.
Grunden i Ziggys människosyn tycks speglas genom hans vanitas motiv, och påminner om jordelivets tomhet. En eftertänksamhet som varken inbegriper historiska processer eller nationer. Ingen kan ställas till svars för sina handlingar förutom enskilda individer. Hos Ziggy tycks staden och rätten till konstnärligt uttryck vara så närbesläktade att de knappt kan skiljas åt. Tiden, kampen om makten, den makt som korrumperar oss förföljer oss alltid: ”Ger ni oss inget tar vi allt”, som ett av hans konstverk är betitlade. Ett motiv föreställande en bultsax, vilket uppvisar hans tro på handling och blottlägger hans intresse för politik.
Avsaknaden av härskare och statsmakt , något som också kan ses som själva kärnan i hans mångfacetterade verk. Bultsaxen kan ännu inte inordnas i någon av konsthistoriens ismer, men det krävs inte en konsthistoriker för att förstå att bultsaxen är ett vanligt förekommande attribut inom graffiti och gatukonst, en närmast nödvändig accessoar. I Ziggys personliga språk möts poesi, myt och socialpolitiskt engagemang. Kanske kan vi kalla hans stil etisk individualism, eller varför inte etisk vandalism, utan ordets ofta negativa konnotationer.
Ziggy är en föregångare för många av dagens graffitimålare. För allmänheten blev han främst känd genom hans medverkan i Staffan Hildebrands film "Stockholmsnatt" (1987). En film som gjordes på uppdrag av Televerkets kampanj "Stoppa sabbet". Men som paradoxalt nog innebar ett riktigt genomslag för den svenska graffitiscenen. I filmen medverkade Ziggy, Disey och Merley (Liam Norberg), tre av de första graffitimålarna i Sverige, samt breakdansgruppen Bezerk. Ziggy har också blivit omskriven i Per-Olof Sännås bok ”Graffiti - ett gäng hip hopare och deras konst” (1993). En bok som handlar om förortsungdomar som vill uttrycka sig, synas, få uppmärksamhet och spänning, men som också framhäver vikten av att protestera och peka på orättvisor och problem i vår värld.
Ziggy har utövat sitt konstnärskap i ca 40 år, deltagit i en mängd utställningar och gjort ett oräkneligt antal osanktionerade målningar världen över.