Berndt Friberg

Louise Lyberg (f. von Schwerin, 1932-2024), f.d. statsfru, fil. kand. och konstvetare.

Berndt Friberg var en svensk keramiker och mästardrejare. Han började redan som mycket ung med att arbeta med keramik. Så småningom utbildade han sig i Danmark innan han återvände till Sverige och Raus Stenkärlsfabrik. Efter en tid vid Svedala Slipvarufabrik på 1920-talet fick Berndt Friberg år 1934 anställning vid Gustavsbergs porslinsfabrik. Han började som drejare åt den konstnärlige ledaren Wilhelm Kåge. Från 1937 drejade Friberg även åt Stig Lindberg. Friberg debuterade 1941 som självständig keramiker då han ställde ut i Gustavsbergs butik på Birger Jarlsgatan i Stockholm tillsammans med Calle Blomqvist och Stig Lindberg.

Många fler utställningar följde under årens lopp. Den första separatutställningen presenterades på NK i Stockholm 1954 och blev en publiksuccé. Fribergs talang innebar att både kunna formge föremål och sedan kunna dreja och glasera dem. Resultatet blev pjäser i olika storlekar, från små miniatyrer, där de minsta inte var högre än ett par centimeter, till stora golvvaser. Formerna var klassiska med inspiration från det kinesiska stengodset från Songdynastin (960-1279). Han förfinade ständigt formerna och blev en mästare på glasyrer. De tidiga glasyrerna var matta, s k harpälsglasyrer och senare framåt 1960-talet kom de blanka glasyrerna som ”oxblod” och ”aniara”.

Under 1957-58 började Friberg arbeta med olika mönster i glasyren. De mest eftersökta föremålen av Friberg är stora vaser i attraktiva former med matta harpälsglasyrer.