Sven Wejsfelt (ursprungligen Johansson, 1930-2009) var en svensk keramiker, frihandsdrejare och skulptör, verksam på Rörstrands Porslinsfabrik (1946-53) och Gustavsbergs porslinfabrik (1953-2008).

Wejsfelt arbetade i en klassisk stengodstradition med tunna drejade former och han var en mästare på glasyrer. Han kom att arbeta som drejare åt bl a Gunnar Nylund och Stig Lindberg, men även många andra konstnärer, som Hertha Bengtson, Marianne Westman, Sylvia Leuchovius och Carl-Harry Stålhane. Wejsfelts första egna föremål utfördes som privata tester under pauser i arbetet.
Samarbetet med Stig Lindberg på Gustavsberg varade i 17 år, fram till 1970. Först 1977 blev han keramiker i eget namn med kollektioner av drejat stengods och gjutna fisk- och djurfigurer. 1987 ställde han ut med de övriga Gustavsbergskonstnärerna i utställningen Studio Gustavsberg. Wejsfelt arbetade gärna i kornblått, samt med harpälsglasyr i olika kulörer, maffigt oxblod och skira blå och blekgula glasyrer. Miniatyrer var hans specialitet.

Sven Wejsfelt räknas idag som en av de sista svenska keramikerna som utvecklade och förde vidare den kinesiskt grundade stengodstradition som blommade som mest i Sverige under 1930-1960-talen. Hans stengods finns idag i flera stora museisamlingar, bl a Nationalmuseum, The Cooper-Hewitt Museum i New York, samt det keramiska museet i Faenza.