"Den röda vallmon"
Signerad Lena Cronqvist och daterad 84. Olja och tempera på duk 185 x 160 cm.
Galerie Bellle, Västerås,
Svensk privatsamlig.
Galeri Belle, Carl-Johan Bolander, Västerås, utställning 297, 1987.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, "Lena Cronqvist", 2 september - 16 oktober 1994, kat. nr 33.
Prins Eugens Waldemarsudde, "Lena Cronqvist", utställningskatalog, 2020, jfr "Den röda vallmon" från 1984, kat. nr 62.
Foto: Monica Englund, ur boken "Lena Cronqvist" av Sune Nordgren - Monica Englund, Kalejdoskop, Åhus, 1990.
Alltsedan debuten 1965 på Galerie Pierre i Stockholm har Lena Cronqvist fascinerat och berört med sina starka skildringar av vad det innebär att vara människa. Hennes målningar lämnar ingen oberörd. Det är ur den egna erfarenheten och det privata som Lena Cronqvist har sin outsinliga källa till inspiration. Hon har som konstnär målat sig igenom livets bergochdalbana och har genom de egna upplevelserna kommit åt något djupt mänskligt. Vi möter våra egna drömmar och farhågor i hennes verk, vi möter minnen, förhoppningar och rädslor. Samtidigt tar Cronqvist plats som ett led i en lång konstnärlig tradition, hon använder sina egna intryck och erfarenheter i dialog med sina konstnärliga föregångare.
I ”Den röda vallmon” skildras parförhållandet och det komplicerade maktspel som kan pågå i mötet mellan man och kvinna. En man ligger utsträckt på en säng, med ett öga öppet och framför sängen står en naken kvinna, tills synes helt oberörd. Hennes pose är stolt och stel och ansiktet outgrundligt. Hela scenen badar i ett kallt och vinterblekt mjölkvitt ljus som suddar ut konturerna. Som enda kontrast lyser kronbladen blodröda på den jättevallmo som kvinnan håller i sin hand. Symboliken är tydlig. Vallmon har, historiskt och i vår samtid, förknippats med hågkomst av förlust, minnen, tröst och hopp. Betraktaren blir en åskådare till det tysta kammarspel som pågår och som konstnären också utforskar om och om igen under året 1984.
I en annan version av motivet, med samma titel, utställd på Konstakademien och avbildad i litteraturen, har maktbalansen mellan paret skiftat. Mannen sover oberörd med händerna över huvudet. Framför honom står kvinnan och håller den sköra blomman försiktigt I sin hand. Hennes ansikte är öppet och blicken vädjande och eftertänksam. I en tredje komposition, ”Olympus” för tankarna till Édouard Manets skandalomsusade Olympia från 1864. Spelplanen har återigen förändrats och dramatiken förstärks av att konstnären har målat in scenen på ett schackrutigt golv.
Sune Nordgren skriver: “Lena Cronqvist ser sig gärna som ett led i en lång konstnärlig tradition. Hon plockar fritt ur sitt stora lager av bildintryck och upprättar dialoger med sina föregångare. Epoker och stilar, riktningar och -ismer existerar inte för en nyskapande konstnär. Det är konsthistorikernas redskap för att kunna handskas med det kaos som är många konstnärers främsta inspiration, en outsinlig källa med ständiga tillflöden.”
Lena Cronqvist är född och uppvuxen i Karlstad. Konstintresset vaknade tidigt och hennes första studier ägde rum i England, vid Bristols Konstskola. Väl hemkommen därifrån upptog hon studier vid Konstfack men hon lämnar efter en tid denna institution för att gå vidare till Konstakademin då hon sökte större utrymme för att kunna utveckla sitt måleri. Just "Måleri" i ordets mer traditionella bemärkelse handlar det om när man synar Lena Cronqvists måleri. Förvisso är hon en konstnär i den stora moderna traditionen med Edvard Munch och Francis Bacon som inspirationskällor men hennes konsthistoriska referenser är många och kärleken till "hantverket" går inte att ta miste på. Lena Cronqvist är en mycket driven "kolorist" och excellerar inte sällan i de mest osannolika färgkombinationer - få har väl lyckats måla så varmt och så kallt på samma gång som Lena Cronqvist. Hennes motivvärld ter sig för många mycket utmanande och alltför privat. Hon använder ofta sig själv som modell - gärna i vardagliga situationer som laddas med skarp psykologisk karaktär. Hennes "madonna-bilder" från 1970-talet är ett bra exempel på detta. Hon vänder också våra blickar bort från det konventionella, inte minst är hennes sätt att porträttera och avbilda flickor spännande. Hos Lena Cronqvist är flickorna fula, elaka och allmänt obehagliga - en mycket stark kontrast till hur flickor vanligtvis framställs och framställts genom konsten. Under senare år har Lena Cronqvist arbetat med att utforska åldrandet med sig själv som modell - hon är en konstnär som ständigt söker nya, mycket mänskliga teman. Hon är även en mycket skicklig skulptör och flera av hennes bronsskulpturer har sålts för ansenliga summor på auktionsmarknaden. Lena Cronqvist har även en fin grafisk produktion, av vilken den s k "Strindbergsmappen" är den mest kända. Till hennes mest kända verk hör bl a "Trolovningen" - en parafras på Jan van Eycks ikonografiskt symboltyngda målning "Arnolfinis Trolovning". Det är konstnären och maken Göran Tunström som är huvudpersonerna och symboliken är minst lika tung men bär helt andra betydelser; hos van Eyck finns en hund = trogen, den är hos Lena Cronqvist ersatt med en katt = går sin egen väg!
Läs mer