Helene Schjerfbeck

Den finlandssvenska konstnären Helene Schjerfbeck (1862-1946) är en av 1900-talets största nordiska konstnärer vars utveckling präglades av den frambrytande modernismen. Under hela sitt liv lät hon sig inspireras av såväl sin samtids konstscen som de äldre mästarna. Hon studerade såväl Edelfelt och Cezanne som El Greco, Botticelli och Fra Angelico. Schjerfbeck utvecklade med tiden sitt alldeles unika särpräglade uttryck och förfinade sin teknik. ”Jag målar för att jag har sett målat som gjort mig lycklig, och en inre kraft driver mig att söka göra något sådant, och jag hoppas var gång. Aldrig har det lyckats än. Därför målar jag, tänker ej på människor” skrev Schjerfbeck.

Schjerfbeck hade ett nära sammarbete med sin gallerist Gösta Stenman (1888-1947) som var den som upptäckte hennes unika talang när hon var närmare 50 år gammal. Han uppmuntrade henne, stöttade henne och lyfte fram hennes konstnärsskap. Redan 1919 hade Stenman öppnat sin första konstsalong i Helsingfors men det stora genombrottet för Schjerfbeck kom först på 1930-talet när Stenman öppnade ett galleri även i Stockholm. I samband med Schjerfbecks separatutställning år 1937 var succén ett faktum. Helen Schjerfbeck var då 75 år gammal. Gösta Stenman var också den som övertalade Schjerfbeck att lämna Finland under krigsåren och såg till att hon evakuerades till Sverige. Under sina två sista levnadsår 1944-1946 bodde Helen Schjerfbeck i Saltsjöbaden utanför Stockholm. Hon hade svårt att finna modeller under denna turbulenta tid varför hon gärna hämtade inspiration ur konstlitteratur eller egna tidigare erfarenheter. Hennes mest kända och utlämnande självporträtt är från denna period.

Auktionens skiss i kol på papper är utförd under konstnärens sista år. Skissen har ingått i Gösta Stenmans samling och vittnar om hur nära deras samarbete var, ända till slutet. Det är ett förberedande arbete inför målningen “Vänninorna” utfört i olja på duk, som idag finns i Nationalgalleriets samlingar i Helsingfors. I auktionens skiss kan vi följa hur Schjerfbeck prövar olika vägar att närma sig förhållandet mellan de två kvinnorna i blickfånget. Den vänstra figuren sitter upprätt med händerna stelt lagda i knät. Ansiktet är uttryckslöst, framställningen avskalad, närmast kall. Den högra kvinnofiguren utstrålar längtan efter ett närmande, än lutar hon sig mot väninnan och tycks klamra sig fast vid henne med armarna om halsen. Än drar hon sig tillbaka med ett sorgset resignerat uttryck, skickligt frammanat med ett fåtal accentuerande drag av Schjerfbecks kol-stift. I den färdiga versionen av "Väninnorna" är de två kvinnorna avbildade, sida vid sida, utan röra vid eller kommunicera med varandra. Detaljer i klädsel och ansiktsdrag har fått ge vika för det avskalade, samtidigt som deras anskten tar formen av teatermasker. Betraktaren dras in i det känslomässiga drama som pågår i tysthet.

“Därför målar jag, tänker ej på människor” skrev Schjerfbeck. Men det är intresset för just människan som utmärker Helene Schjerfbecks konstnärskap och hennes porträtt lämnar ingen oberörd.

Bild:"Väninnorna”(The Friends), Helene Schjerfbeck, Finlands Nationalgalleri. Foto: Hannu Pakarinen.