Pierre-Auguste Renoir

Auguste Renoir återkom många gånger till motivet av postkontoret i Cagnes målat med utsiktspunkt från trädgården vid hemmet La Collettes i byn Cagnes-sur-Mer på Côte d'Azur. Byns postkontor låg inbäddat bland buskar och träd på den branta höjden ovanför villan. Konstnären har placerat sig med sin palett nedanför motivet. Med sina branta tegeltak och terrasserade placering tycks husen klättra uppför den branta kullen. I denna komposition finns en visuell rytm som återspeglar Renoirs fascination för hur byggnaderna harmonierar med den omgivande naturen. Paletten har blivit ljusare och de pastellfärgade fasaderna reflekterar Medelhavsområdets varma ljus. I den aktuella målningen syns övergången från konstnärens mjuka impressionistiska penseldrag till en mer robust och klassisk stil, ofta kallad hans "Cagnes-period".

1907 flyttade Renoir och hans hustru Aline till området kring den pittoreska byn Cagnes-sur-Mer. Här uppfördes Les Collettes, en vacker stenbyggnad i två våningar som än idag finns bevarad som ett museum över konstnären. Renoir bodde här, året runt, fram till sin död 1919. Från hemmet och ateljén, omgivet av lummiga oliv- och citruslundar, hade man en milsvid utsikt över Medelhavet. Den harmoniska platsen och det omkringliggande landskapet erbjöd en outsinlig inspirationskälla för konstnären som ofta placerade sig i trädgården med sitt staffli. Samspelet mellan byns arkitektur och det mjuka frodiga landskapet intresserade honom särskilt.

Under sina sista år, trots fysiska utmaningar, inklusive ledgångsreumatism, blev Renoirs penselföring mer självsäker, och han betonade formernas soliditet samtidigt som han behöll sin karakteristiska känslighet för ljus och textur. Försvagad av sjukdomen, och med nedsatt rörlighet, fortsatte han dock att måla livet ut. Hans dukar fylldes av livsglädje och han upphörde aldrig att experimentera med färg och form.

Impressionismen som konströrelse uppstod i Frankrike under mitten av 1800-talet, och grundades av en grupp konstnärer som möttes på Café Guerbois på Montmartre i Paris, däribland Claude Monet, Édouard Manet och Auguste Renoir. De var påverkade av en rad nya intryck, i första hand uppfinningen av fotografiet, som gav dem en ny upplevelse av ett ögonblick av rörelse i bilden. Impressionisterna utvecklade friluftsmåleriet och anpassade tekniken därefter. Nya idéer om tolkning av verkligheten och återgivning av ljus- och skuggverkan blev central därvidlag. De experimenterade med olika färgkontraster, varigenom de bland annat upptäckte att gult och violett gav starkare kontrastverkan än svart och vitt. Auguste Renoir var en av de främsta impressionisterna och landskapsmåleriet var en viktig del av hans oeuvre. Under hela sin verksamma tid målade han landskap i alla former, från Paris parker och öppna platser, i de omkringliggande städerna i Seinedalen till intrycken från längre resor i Frankrike och Italien. Renoirs landskap förekom sällan på den årliga Salongen i Paris, men spelade en viktig roll både i hans bidrag till de impressionistiska grupputställningarna och i hans samarbete med konsthandlaren och galleristen Paul Durand-Ruel. Galleristen, som var starkt förknippad med impressionisterna, köpte totalt ca 1500 verk av Renoir under åren 1891 till 1922.

För Renoir var landskapsmåleri ett sätt att utveckla och förfina konstnärliga färdigheter och hans landskap är mer varierande och experimentella i färg och teknik än hans figurmålningar. I motsats till många av sina impressionistiska kollegor skildrade han det franska landskapet som oföränderligt i tiden, fritt från alla tecken på industriell utveckling eller modernt liv. Han arbetade på impressionisternas vis ute i naturen, ”en plein-air”, där han färdigställde både skisser och färdiga verk. I ett brev till sin vän, den kvinnliga impressionisten Berthe Morisot, från 1892 hänvisade han till genren som "det enda sättet att lära sig sitt hantverk" (citerat i Renoir Landscapes, 1865–1883, exh. cat., National Gallery, London, 2007, s. 190).