Sigrid Hjertén

Auktionens målning "Den vita hatten", 1916 är ett framstående exempel på Sigrid Hjerténs konst under en av hennes mest produktiva och betydelsefulla perioder. Målningen skildrar en sofistikerad kvinna som sitter avslappnat i en fåtölj, elegant klädd i en bredbrättad hatt, vilket gett verket dess titel. Hjertén använder en harmonisk palett av mjuka pastelltoner, kontrasterade av mörkare detaljer som kvinnans markerade ögonbryn och den smaragdgröna ringen på hennes hand. Kvinnans gåtfulla uttryck, med ett svagt leende och blicken riktad åt sidan, skapar en atmosfär som lockar till tolkning. Här framträder Hjerténs skicklighet i att förena subtil elegans med dramatik, och hennes förmåga att förmedla djupa känslor genom färg och form.
1910-talet var en avgörande period i Hjerténs karriär, då hon etablerade sig både i Sverige och internationellt. Hennes utställning på Galleri Der Sturm i Berlin 1916 markerade hennes internationella genombrott. Under denna tid tog hon starka intryck av sin lärare Henri Matisse, som betonade en djupare, intuitiv upplevelse genom en harmonisk samklang av färg, form och linje. Hjertén anammade detta i sitt måleri, vilket syns tydligt i "Den vita hatten". Hennes kompositioner består av stora, sammanhängande färgfält i klara regnbågstoner, där kontrasten mellan varma och kalla färger skapar en stark dynamik. Genom att bryta med det traditionella centralperspektivet och använda olika vinklar och kontrasterande linjer skapar hon en spänning som förstärker den emotionella effekten.
Som tidigare textilkonstnär och med ett stort intresse för mode utforskade Hjertén ofta gränslandet mellan konst, mode och design. I "Den vita hatten" blir detta särskilt tydligt, där kvinnans klädsel bidrar inte bara till verkets elegans, utan också ger en djupare reflektion kring identitet och självframställning.
Under 1920-talet, efter att hon och maken Isaac Grünewald flyttade till Paris, fokuserade Hjertén på stadsbilder, landskap och porträtt. Hennes verk skiftade mellan oro och harmoni, och under 1930-talet blev hennes målningar alltmer intensiva, ofta dominerade av starkt gult, vilket för tankarna till van Gogh. Hjertén tvingades dock avsluta sitt måleri 1937 på grund av försämrad psykisk hälsa. Efter att äktenskapet med Isaac upplöstes, levde hon sina sista år i tystnad fram till sin död 1948.
Trots de svårigheter hon mötte, både personligt och som kvinnlig konstnär i ett kritiskt samhälle, har Sigrid Hjertén idag en självklar plats som en av Sveriges främsta modernister. "Den vita hatten" står som ett utmärkt exempel på Hjerténs förmåga att kombinera teknisk skicklighet med en djup emotionell närvaro, där hennes egen tolkning av modernismen bidrog till att definiera hennes unika konstnärliga röst.