"Brinnande skepp"
Signerad GAN. Utförd 1927. Duk 54 x 73 cm.
Konstnären Axel Olson, Halmstad.
Kerstin Liljefors, Lund.
Privatsamling.
Malmö museum, "GAN", 1 - 23 oktober, 1955, kat. nr 45.
Lunds Konsthall, "GAN och Wiwen Nilsson", 3 juli - 28 augusti, 1977, kat. nr 155.
Gösta Adrian-Nilsson beskriver sin starkaste konstupplevelse som 14-åring till Marcus Larsons romantiska målning "Hav i månsken med fyr och brinnande ångbåt", målad av konstnären 1859. Den unge GAN, när han i slutet av 1890-talet såg Larsons berömda jättemålning i Akademiska Föreningens röda tegelborg i Lund, fick då en livslång inspiration. Femtio år senare svarade han på en enkät i Stockholms-Tidningen om vilken målning som gjort det starkaste intrycket på honom, och skrev Marcus Larsons "Brinnande ångbåt" i Lund:
”Som paralyserad stod jag där. Säkert fanns det andra personer i rummet /…/, men jag hörde inga andra ljud än eldens knastrande, vågornas ursinniga rytande, och jag såg inga andra rörelser än de som utgick från de vilda molnens, böljekammarnas fräsande ormkast och eldens. För mig stod hela världen i brand, slungad hit och dit av stormen, under månmolnen som ständigt skiftade form. Fyrens gnista försvann bland andra gnistor och där fanns ingen annan räddning för den brinnande båten än att krossas mot klipporna. /…/ Men ingen tavla i världen har GRIPIT mig så som den, som grep trettonåringen i en andlös stund, då rummets gränser utplånades och gossen själv blev en låga i flammorna från den brinnande ångbåten i Marcus Larsons målning.” (GAN i Stockholms-Tidningens söndagsbilaga 19/12 1948).
Konstnären Axel Olson skriver i sin dagbok från 1919 om sitt första möte med GAN och målningen ”Brinnande skepp” från 1918:
”Så diskuteras Göteborgs museum där vi nyss varit – för första gången. Gemensam har vi vår beundran för Cézanne, van Gogh, Bonnard, Delacroix, Ole Kruse. Renoir är bra /…/, Leander Engströms saker på museet tycks han inte ha alltför stark beundran för. Grünewald föraktar han, Jolin ler han åt. – Däremot beundrar han Marcus Larson mycket. Vi får senare på kvällen se ett par saker som Adrian-Nilsson målat under sin vistelse här. Den ena är en järnvägsolycka, ett drama. Den andra är bättre och föreställer ett brinnande skepp i storm. Mången har väl målat eld, men ingen, därom är jag övertygad, har väl målat det som Adrian-Nilsson i denna duk /…/ Som helhet påminner målningen starkt om Marcus Larsson. (Citerat efter katalogen GAN. Gösta Adrian-Nilsson. Perioden 1914-1932, Mjellby konstmuseum, Halmstad 2002.)
Gång efter annan kan man finna motiv med uppenbar inspiration från Marcus Larsons romantiska bildvärld i GANs repertoar men som får olikartad behandling under de följande perioderna. 1927 återkommer motivet med dramatiska sjöscener och GAN målar ”Skeppsbrott” som idag ingår i Malmö museums samlingar samt auktionens målning. Den minnesbild som skapades hos den unge 14-åriga GAN framför Marcus Larsons målning "Hav i månsken med fyr och brinnande ångbåt" kan som synes i auktionens målning ses väl bevarad.
Gösta Adrian-Nilsson är främst känd som bildkonstnär, en pionjär inom Svensk modernism. Han studerade vid Tekniske Selskabs Skole i Köpenhamn och sedan för Johan Rohde vid Zahrtmanns skole i Köpenhamn. Som avantgardist sökte han ständigt nya intryck. I Berlin hos kretsen kring den radikala tidskriften Der Sturm, genom Kandinsky och Franz Marc. I Paris genom Fernand Legér och konstnärer i hans krets. GAN var en eklekticist i dess positiva bemärkelse. Han tog 1900-talets konststilar och skapade sitt eget uttryck. Symbolism, kubism, futurism, expressionism, konstruktivism och teosofi rymdes i hans mentala palett. Han hade en skarp blick för det manliga och hans måleri vitaliserades gärna av den modern teknologins energi, sprakande erotik och tyranners eko. Ingen svensk modern konstnär uppvisar en sådan säregen stil.
Läs mer