Mallorca
Signerad Sven Erixson och daterad Mallorca 1928. Duk 79 x 100 cm.
Svensk-Franska konstgalleriet, Stockholm.
Docent Olle Hultén, inköpt av ovanstående 1928.
Svensk-Franska konstgalleriet, Stockholm, "Thorwald Alef, Lars Boëthius, Sven Erixson", oktober 1928, kat. nr 99.
1927 fick den unge Sven Erixson ett litet stipendium från Slöjdföreningen. Han tog sina sparade slantar och stipendiepengarna och reste utomlands. Året innan hade han företagit en längre resa till Paris och södra Frankrike, något som hade lärt honom en hel del om världen och gjort honom mer resvan. Auktionens målning är utförd under den resa till Spanien som kunde göras tack vare stipendiet. Efter att ha besökt bland annat Valencia, Granada och Madrid nådde Sven Mallorca den 25 januari 1928 och redan samma dag beskrev han i ett brev till sin saknade fästmö sina starka upplevelser av Medelhavsön: "här är storslaget, det är då alldeles säkert, och jag hoppas att det kommer att sätta spår i mina dukar. Mandelträden blommar nu överallt och du kan tro att det är en vacker syn". Sven Erixsons målningar från denna korta vistelse på Mallorca, beskrivna av honom som ”en av de lyckligaste perioder", kännetecknas av en frisk spontanitet och kolorism tydligt inspirerad av det sydländska klimatet och mötet med den sydländska kulturen kom att få stor inverkan på hans fortsatta måleri.
Sven Erixson, idag mera känd som X:et, föddes 1899 i Stockholm. Han utbildade sig till dekorationsmålare och teckningslärare vid Tekniska skolan i Stockholm och därefter studerade han vid Högre Konstindustriella skolan och gjorde studieresor till Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och Nordafrika. Som betydande konstnär inom modernt svenskt måleri låter han sig inte inordnas under etikett och stilbegrepp. Hans stora produktion präglas av en spontan och temperamentsfull stil i lysande färgmönster. Erixsons måleri pendlar mellan häftig, närmast brutal uttrycksvilja och vek lyrism. Han är en grundarna av gruppen Färg och Form, vars primitivistiska falang han tillhörde. Med sprudlande berättarglädje återgav han sina upplevelser. Han hade en obetvinglig lust att dela med sig av allt han såg. Han inspirerades liksom Bror Hjorth både av folkkonst och medeltida muralmåleri men tog även intryck av tysk expressionism. Varmast talar han dock om Chaim Soutines konst.I mängder av målningar återgav han sin livsglädje, ytorna fylldes med snabbt fångade figurer. Under trettiotalet fylldes hans bildvärld av familjen och torpidyllen, ytorna blev större och helare. Under kriget målade han på smörpapper, inte bara av praktiska skäl, utan för att uppnå den glansiga ytan som oljan ger. Berättandet avtog på 50-talet när han tog intryck av spontanism, som under de följande åren för honom övergick till ett abstrakt spontant måleri.
Läs mer