Gösta Adrian-Nilsson

GANs starka dragning till sjömännen hade tre olika orsaker, som flätades in i varandra. Den första och viktigaste var den homoerotiska dragningen till ”de blå”, som han gett många uttryck för både i sitt måleri och i sina dagböcker. Det andra skälet var geometrin i matrosernas uniformer, som fascinerade den futuristiskt-kubistiske konstnären från Lund. Den tredje orsaken låg mera på det romantiska planet: sjömännen och matroserna representerade för GAN äventyret och drömmen om fjärran exotiska länder, om att segla ut på de sju haven.

Efter nära fem års vistelse i Paris återvänder GAN till Lund i maj 1925. GAN-kännaren Jan Torsten Ahlstrand skriver i "GAN. Gösta Adrian-Nilsson. Perioden 1914-1932", 2002: "I maj 1925 lämnade GAN Paris för gott, i sällskap med Wiwen Nilsson, för att erövra hemstaden. Oro för och omsorg om hans gamla mamma - som han livet igenom var varmt fästad vid - och om hans yngre syster drev honom hem, liksom bl. a. möjligheterna till ett samarbete med Wiwen. Först nu lämnade familjen den gamla hökarboden i stadsdelen 'Nöden', där GAN hade vuxit upp och där han haft sin fasta punkt under sina många irrfärder. Fram till början av 1931 bodde han åter i Lund, som en pater familias tillsammans med sin mor och sin syster.

Under slutet av 1920/början på 1930-talet utför GAN målningar med inspiration från hans nattliga promenader i Lund. Gemensamt för dessa motiv är att de tillför något nytt i GANs produktion. Han var dokumenterat road av film och var därigenom en flitig biobesökare som kunde ses promenera hem genom Lunds gator efter aftonens föreställning.