Francis Newton Souza

Francis Newton Souza föddes 1924 i den portugisiska kolonin Goa, Indien. Som barn flyttade han med sin mamma från Goa till Bombay. Där växte han upp i en katolsk miljö och gick i en skola driven av jesuitpräster varvid han mötte den religiösa ikonografi som kom att ge honom en stor del av sin konstnärliga vokabulär. Souza var rebellisk som ung och blev vid 15 års ålder relegerad från skolan när han blev påkommen med att rita pornografiska bilder på skolans toaletter. Senare började han på J.J School of Art i Bombay men blev även där avstängd då han och 21 andra studenter gick med i Gandhis “Lämna Indien-rörelse”. Efter dessa nederlag valde Souza att inte återvända till sina konststudier utan fortsatte att utforska sin konstnärliga bana själv.
1947 grundade Souza tillsammans andra avantgardistiska konstnärer “Progressive Artists Group” (PAG). Gruppen strävade efter att kombinera Indiens klassiska kultur med innovativa västerländska tekniker och stilar i sitt skapande. Gruppen kom att spela en avgörande roll i utvecklingen av den moderna konsten i Indien. 1949 lämnade Souza Indien för London med förhoppningen att möta en mer liberal konstpublik. Efterkrigstidens London var dock inte vad han hoppats på och Souzas första år på plats blev svåra. Några år senare, 1955, vände det och Souza visade tre verk på det nyöppnade Institute of Contemporary Arts sida vid sida med bland andra Francis Bacon och Henry Moore. Samma år hade han även sin första soloutställning på Victor Musgrave’s Gallery One. Utställningen blev en stor framgång för Souza och han etablerade sig som en av de mest intressanta konstnärerna på Londons konstscen.
Souza var ofta provokativ och kontroversiell i sina motivval och utforskade teman som erotik, religion, (katolicismen i synnerhet) och dikotomin ont och gott. Under sin långa karriär experimenterade han med en rad stilar och uttryck, men det är för hans starka, figurativa måleri med drivna svarta linjer som han är mest uppskattad för. Souzas kraftfulla och känslosamma porträtt fångar essensen hos den avbildade på ett rått och ofiltrerat sätt som lämnar få betraktare oberörda. Hans porträtt är inte bara avbildningar av fysiska likheter, utan snarare uttryck för inre känslor och psykologiska tillstånd. Genom att använda överdrivna drag och intensiva penseldrag kunde Souza förmedla en känsla av intensitet och djup i sina porträtt, vilket skapade en koppling mellan betraktaren och motivet. Hans porträtt avslöjade ofta den inre oron och komplexiteten i den mänskliga erfarenheten, vilket gör porträtten både fängslande och tankeväckande. Sammantaget är Souzas porträtt ett bevis på hans konstnärliga vision och hans förmåga att fånga essensen av sina motiv på ett verkligt effektfullt sätt. Under sin levnad kom Souza att bli en av Indiens mest inflytelserika moderna konstnärer.