Positiv-Negativ ”Detalj ur ridån till Lycksele seminarium”
Signerad O.Bonnier. Utförd 1954. Duk 203 x 135 cm.
Bukowskis Auktioner, Moderna Vårauktionen, 2005, kat. nr 177.
Privatsamling.
Olle Bonniér var väl förtrogen med den internationella konkretismen, men han bröt snabbt med dess begränsningar. I hans verk finns en schamanistisk, närmast magisk, kvalitet; men också tankar om att verket inte enbart är vad som syns inom bildytan. Det kan associera till ljud, ljus, och framför allt sträcka sig långt utanför sina gränser. "Positiv-Negativ" utgör ett dramatiskt möte mellan starka färger som kolliderar och ger en nästan explosiv komposition. Färgerna är laddade med positiv och negativ energi som ger upphov till en dynamik där formerna sätts i rörelse och konturerna griper tag i varandra och stoppar rörelsen för en kort stund, resultatet blir en dokumentation av ett ständigt pågående skeende.
Målningen "Positiv-Negativ" är en "detalj" till en ridå på småskoleseminariet i Lycksele. Idag heter skolan Johan Skyttes och är en modern skola inhyst i en äldre kulturhistorisk miljö. I "Positiv-negativ" samspelar en mängd färger och former på ytan till jämviktsfält som tillsammans blir en harmonisk helhet. 1947 debuterade Olle Bonniér på samlingsutställningen "Ung Konst" där konkretismen fick sin programförklaring. Tillsammans med bland andra Lennart Rodhe, Arne Jones, Lage Lindell och Karl-Axel Pehrson fångades Olle Bonniér av konkretismen, vars förebilder var Paul Klee och hans systematiska experiment med synvillor och formförhållanden. Tidigt lämnade Bonniér det föreställande måleriet och inriktade sig på att organisera bildytan i geometriska figurer, en annan stark inspirationskälla för honom var Réalités Nouvelles utställningar i Paris. 1948 skrev Bonnier den text i Prisma som kom att uppfattas som konkretisternas programförklaring: "I det konkreta måleriet har objekten försvunnit, medvetandet dragit sig bort från den yttre form det förut koncentrerat sig på, in i sig självt, och vad mera: med utgångspunkt från den abstrakta idén om totalvärdet av dynamiska krafter, går målaren till verket i avsikten att låta den givna ytan vara det jämviktsfält, där dess krafter sår sin konkreta gestaltning. Formernas mångfald försvinner, ersätts av en form: bildytan med dess otaliga uttrycksmöjligheter."
Olle Bonniér föddes 1925 i Los Angeles. Han utbildade sig vid Tekniska skolan och studerade för Isaac Grünewald och gjorde flera studieresor till Europa. Bonniér utryckte sig nonfigurativt och var intresserad av färgernas och formernas dynamik. Han hade sitt stora genombrott med utställningen ”Ung konst” hos Färg och Form där dåtidens radikala ungdomar förenades i en intellektuell sammanslutning som kom att kallas ”1947 års män”. En något missvisande benämning eftersom det uteslöt den enda kvinnliga konstnären på utställningen, Randi Fisher. I övrigt deltog Lennart Rodhe, Karl-Axel Pehrson, Pierre Olofsson, Olle Gill, Lage Lindell, Armand Rossander och Uno Vallman samt skulptörerna Liss Eriksson och Knut Erik Lindberg. En handfull av deltagarna fokuserade på det rent konkretistiska, Bonniér var en av dem. Han målade till en början färgstarkt, och sedan med mer kontrasterande färger, ofta svart-vitt. Under 50-talet övergick han till ett mer poetiserande måleri. Olle Bonniér är tveklöst en av Sveriges främsta företrädare för konkretismen.
Läs mer