Lotte Laserstein
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
Vy mot Skeppsholmen, Stockholm.
Signerad Lotte Laserstein. Pannå 52,5 x 64 cm.
Proveniens
Lars Vikströms samling.
Övrig information
Lotte Lasersteins Stockholm
Sommaren 1937 kommer Lotte Laserstein för första gången till Stockholm. Det politiska klimatet har hårdnat i Tyskland och med sin judiska bakgrund söker hon en tillflykt. Hon har en tysk väninna i Stockholm och reser hit för att undersöka om Sverige kan vara ett möjligt land att gå i exil i och till slut bestämmer hon sig för att stanna.
Lotte Lasersteins biograf och levnadstecknare Anna Carola Krausse berättar att hon tror att Laserstein gillade Stockholm som stad, eftersom hon som liten flicka växte upp i Danzig (Gdansk) nära Östersjön och ”alla vattenvyer påminde henne nog lite om hennes barndom”. ”Men naturligtvis fick hon också erfara att Stockholm var väldigt långt från det vibrerande och livliga kulturliv som hon lämnade i Berlin och som var den stora inspirationen för hennes konst.”
I Stockholm bodde hon främst på Östermalm i en liten lägenhet på Grevgatan och senare några få år på Danderydsgatan.
Även om Laserstein under många år bodde i Stockholm har hon inte målat så väldigt många bilder från staden och att hennes Stockholmsbilder dyker upp på auktion är ovanligt. Krausse känner till ett hundratal målningar och de flesta tillkom under slutet av 1930-talet och början av 1940-talet. ”Jag tror att det var ett sätt för henne att bekanta sig med sin nya hemvist, att måla staden- och förutom det så var det motiv som sålde bra.” Sedan verkar hennes Stockholmsmåleri i stort sett upphöra.
I sina Stockholmsbilder betraktar hon ofta staden från ett fågelperspektiv. Krausse menar att den höga utsiktspunkten ”möjliggör å ena sidan orientering, å den andra kan den också tolkas som en visualisering av känslan att ha förlorat sina rötter, känslan av att inte höra till.”
Också den stil Laserstein väljer för sina Stockholmsbilder är värd att notera eftersom målningarna är utförda i en ovanlig luftig, till synes impressionistisk upplösthet, kanske för att motverka kritiken om jordbundenhet i sitt måleri.
Lotte Laserstein bor och verkar faktiskt i Stockholm ända fram till 1959. Men trots beställningsuppdrag av porträtt och flera utställningar kommer hon aldrig att bli en del av stadens konst- och kulturliv och lyckas aldrig ta sig in på den svenska konstscenen.
Hon bestämmer sig för att flytta till Kalmar, där hon sedan stannar resten av sitt liv. En bidragande anledning var ett prestigefyllt porträttuppdrag och en framgångsrik utställning i staden, där hon kom att bygga upp en ny kundkrets och karriär. 1954 hade hon också köpt sig ett sommarhus på Öland där hon vistades mycket och fram till 1959 alternerade hon sitt boende mellan Stockholm, Kalmar och Öland.
Konstnär
Lotte Laserstein, föddes i Ostpreussen, hennes far dog redan 1902 och hon växte upp hos sin mor och mormor i nuvarande Gdansk och i Berlin. 1927 avslutade hon sin utbildning på Konstakademien i Berlin och fick omedelbart stora framgångar med sitt skickliga porträttmåleri, då speciellt av unga moderna kvinnor i 1920-talets Weimarrepublik. När nazisterna tog över makten 1933 avbröts hennes lovande karriär då hon i enlighet med den dåvarande ideologin kategoriserades som judinna (hennes far- och morföräldrar var judar men inte hennes egna föräldrar).
Genom en utställning på Galerie Moderne i Stockholm 1937 öppnades en möjlighet för henne att lämna sitt hemland. Hon blev sedermera svensk medborgare och stannade i Sverige för gott, först bosatt i Stockholm och senare i Kalmar.
1987 uppmärksammades hennes måleri på två prestigefyllda gallerier i London som kom att innebära början på en internationell återupptäckt. 2003 fick hon en förnyad uppmärksamhet också i Tyskland genom en utställning på Museum Ephraim-Palais i Berlin. För den tyska utställningen och dess katalog svarade Anna-Carola Krausse som också skrivit sin doktorsavhandling om Lotte Laserstein samt en presentation av hennes liv och verk. "Meine einzige Wirklichkeit" var temat för Berlinutställningen, ett citat från Lotte Laserstein som såg konsten som den verklighet hon levde i och för. Senare kom återupptäckten i Sverige, först i form av en minnesutställning på Kalmar museum 2004, därefter på Judiska Museet och senare i Bror Hjorths hus i Uppsala.