Polly Tieck
Signerad Lotte Laserstein. Utförd 1929. Duk 90 x 80 cm.
Förvärvad direkt från konstnären 1983 på utställningen "Ett liv - Lotte Laserstein" på Skäldby gård, Kalmar.
Därefter i arv till nuvarande ägare.
Verein der Künstlerinnen zu Berlin, Berlin, "Die Frau von Heute", november - december 1929, kat. nr 38.
Skäldby gård, Kalmar, "Mitt liv - Lotte Laserstein", 29 oktober - 13 november 1983, kat. nr 67.
Städel Museum, Frankfurt am Main, 19 september 2018 - 17 mars 2019
Berlinische Galerie, Berlin, 5 april - 12 augusti 2019
Kunsthalle zu Kiel, Kiel, 21 september 2019 - 19 januari 2020
Fondation Beyler, Basel, "Portraits and figures", 27 september 2020 - 31 januari 2021
Fondation Beyler, Basel,"Close-up", 19 september 2021 - 2 januari 2022
Moderna Museet, Malmö, "Ett delat liv", 6 maj - 8 oktober 2023, kat. nr 15.
Moderna Museet, Stockholm, "Ett delat liv", 11 november 2023 - 14 april 2024, kat. nr 15.
Målningen Polly Tieck omnämnd i dagstidningen Das kleine Journal, Berlin, 22 november 1929.
Målningen Polly Tieck omnämnd i dagstidningen 8 Uhr Abandblatt, 11 november 1929.
Avbildad i oidentifierad tidning tillsammans med två andra verk som ställdes ut på "Verein der Künstlerinnen zu Berlin" 1929.
Anna-Carola Krausse, "Meine einzige Wirklichkeit", Berlin, 2022. avbildad s. 83.
Utställningskatalogen, Moderna Museet, Stockholm, "Ett delat liv", 11 november 2023 - 14 april 2024, avbildad på helsida s. 35
"Polly Tieck" var med på utställningen "Die Frau von heute" i Berlin 1929 och är en av de målningar som konstnären fick med sig till Sverige. Verket förvärvades direkt från konstnären 1983 under utställningen Ett liv – Lotte Laserstein på Skäldby gård i Kalmar och har därefter gått i arv till nuvarande ägare.
Polly Tieck, en ordlek på "politik", var en pseudonym för den tyska kulturjournalisten Ilse Amalie Ehrenfried (1893 Berlin - 1975 Chile). Efter nationalsocialisternas maktövertagande var hon, liksom många av hennes väninnor, tvungna att sluta som journalister.
"I slutet av 1920-talet var den emancipierade Nya Kvinnan inte längre ett undantag utan hade snarare blivit ett modefenomen, format och understött av både pressen och industrin. Lotte Laserstein, som avstod från äktenskap och familj för att satsa på sin konstnärliga bana, kunde i hög grad identifiera sig med denna framväxande kvinnobild. En explicit kritisk granskning av denna roll – som återfinns exempelvis i Hannah Höchs verk, där hon i sina fotomontage kopplar den mediala bilden av den moderna kvinnan till samhällets verklighet och visar att kvinnornas situation i praktiken inte hade förändrats så mycket – saknas dock hos Laserstein. Hennes porträtt av kvinnor utgör ändå en motbild till vanliga klichéer, då de trots en viss stilisering aldrig objektifierar eller är stereotyper av de avbildade personerna.
Kåsören Polly Tieck, känd för sin skarpa penna, porträtteras av Laserstein med cigarett och glimmande monokel. De attribut som, enligt en konstkritiker, skulle "understryka hennes modernitet", framstår dock inte som pråliga modeaccessoarer i porträttet. I stället är de en naturlig del av hennes personlighet. Ljuset som silar genom hennes genombrutna hattbrätte och dansar över ansiktet likt solstrålar på vattenvågor, ger liv åt den i övrigt stillsamma modellen. Detta framhäver "kvicksilvret i hennes ådror" och påminner samtidens åskådare om den "lätt porlande stil" hon skrev i. Laserstein framställer henne som eftertänksam och märkbart isolerad. Avståndet till de bakgrundsfigurer som väntar i passiv hållning betonar hennes professionella roll som en vaksam observatör.
Ola Alsen, författare av populär skönlitteratur och redaktör för modemagasinet Elegante Welt, framstår i sin tur som en representant för den sofistikerade karriärkvinnan. Med sin eleganta pälsstola och ett strålande vitt leende blir hon en personifikation av den mondäna värld som den berömda modeskribenten representerade offentligt.
Reaktionerna på båda porträtten, som visades i utställningen Die Frau von heute 1929, visar tydligt att Lotte Laserstein var mycket skicklig med att bakom den stiliserade ytan få fram en djup karaktärskildring. Även om dessa porträtt framställer de avbildade som offentliga personer, ger konstnären sina kända modeller en viss intimitet genom deras inåtvända blickar. Laserstein reducerar inte sina porträtt till de offentliga roller som Ola Alsen och Polly Tieck uppfattades ha, utan låter i istället den yttre rollen och den inre karaktären (den individuella personligheten) förenas i en harmonisk helhet. Det är genom denna subtila karaktärsskildring som de avbildade framstår som övertygande representanter för den typ de offentligt förkroppsligar – moderna kvinnor, definierade av sina personligheter.” Anna-Carola Krausse, "Meine einzige Wirklichkeit", Berlin, 2022. s. 83-85.
Lotte Laserstein, föddes i Ostpreussen, hennes far dog redan 1902 och hon växte upp hos sin mor och mormor i nuvarande Gdansk och i Berlin. 1927 avslutade hon sin utbildning på Konstakademien i Berlin och fick omedelbart stora framgångar med sitt skickliga porträttmåleri, då speciellt av unga moderna kvinnor i 1920-talets Weimarrepublik. När nazisterna tog över makten 1933 avbröts hennes lovande karriär då hon i enlighet med den dåvarande ideologin kategoriserades som judinna (hennes far- och morföräldrar var judar men inte hennes egna föräldrar).
Genom en utställning på Galerie Moderne i Stockholm 1937 öppnades en möjlighet för henne att lämna sitt hemland. Hon blev sedermera svensk medborgare och stannade i Sverige för gott, först bosatt i Stockholm och senare i Kalmar.
1987 uppmärksammades hennes måleri på två prestigefyllda gallerier i London som kom att innebära början på en internationell återupptäckt. 2003 fick hon en förnyad uppmärksamhet också i Tyskland genom en utställning på Museum Ephraim-Palais i Berlin. För den tyska utställningen och dess katalog svarade Anna-Carola Krausse som också skrivit sin doktorsavhandling om Lotte Laserstein samt en presentation av hennes liv och verk. "Meine einzige Wirklichkeit" var temat för Berlinutställningen, ett citat från Lotte Laserstein som såg konsten som den verklighet hon levde i och för. Senare kom återupptäckten i Sverige, först i form av en minnesutställning på Kalmar museum 2004, därefter på Judiska Museet och senare i Bror Hjorths hus i Uppsala.