Einar Jolin

I samband med sin retrospektiva utställning på Liljevalchs 1957 beskriver Einar Jolin själv sin syn på sitt konstnärskap och den egenartade expressionism som han utvecklat och kom att hålla fast vid med orden:

”Vad jag vill uttrycka i min konst är vad jag upplevt i tillvaron då jag koncentrerat och fördjupat mig. Det finns en vardagssyn - människan har satt namn på allt som omger henne i livet och då finner hon allt självklart och ser ej undret. Konsten så som jag fattar den är att ge form åt det underbara i tillvaron, att skapa skönhet och harmoni, att kunna lyfta den känsliga åskådaren från den triviala vardagen in i den sköna och ofattbara värld vi lever i. Har jag lyckats med det har jag kanske ej levat förgäves”

Jolin blev Stockholmsmålaren framför andra och dess exteriörer förblev hans eget Arkadien genom hela livet. Oavsett om staden badar i vårsol eller vinterdis är skönheten orörd. I den aktuella skildringen får vi följa konstnärens svepande blick mot Gamla Stan och slottet. I Einar Jolins oeuvre finns ett medvetet och ibland avståndstagande betraktande från konstnärens sida. Motiven kan ofta beskrivas som direkta tablåer som avbildas och just denna förenkling och skönhet är teman som vi ser i Jolins konstnärskap ända sedan studierna i Paris hos Matisse. Likaså är i denna målning alla oväsentligheter bortskalade och de stiliserade formerna förmedlar i mjuka, milda färger ett rent, elegant intryck.