"Amasonpistill"
Utförd 1931/32. Brons med ljusbrun patina, höjd 95 cm inklusive sockel (original) i sten.
Konstnären, därefter i arv till nuvarande ägare.
Kunstnerernes Hus, Oslo, "Eric Grate", 7 - 29 mars 1960, katalog nr. 225, kat nr. 23.
Svensk-Franska konstgalleriet, Stockholm, "Eric Grate", mars 1954, katalog nr. 259, kat nr. 48.
Lunds konsthall, "Eric Grate - Måleri och skulptur", 27 augusti - 18 september 1960, kat nr. 24.
Norrköpings museum, "Eric Grates Metamorfoser", 24 september - 19 oktober 1960, kat nr. 21.
Musée National d'Art Moderne, Paris, "Eric Grate - Sculpteur Suédois", 22 mars - 15 april 1963, kat nr. 25.
Konstakademien, "Eric Grate skulpturer", mars 1965, katnr. 20.
Utställningskatalog, Kunstnerernes Hus, Oslo, "Eric Grate", 7 - 29 mars 1960, katalog nr. 225, kat nr. 23, avbildad helsida s. 17.
Utställningskatalog, Lunds konsthall, "Eric Grate - Måleri och skulptur", 27 augusti - 18 september 1960, kat nr. 24, avbildad helsida s. 8.
Utställningskatalog, Norrköpings museum, "Eric Grates Metamorfoser", 24 september - 19 oktober 1960, kat nr. 21, avbildad s. 6.
Ragnar von Holten, “Surrealismen i svensk konst”, SAK, 1969, avbildad s. 193.
Pontus Grate och Ragnar von Holten, Eric Grate, SAK, 1978, avbildad s. 45.
"På dåtidens Gröna Lund i Paris, Luna Parc, var i slutet av 1920-talet det stora dragplåstret en österrikiska född utan armar och ben som under namnet Miss Violetta (fig 1.) förevisades på en bricka ovanpå en piedestal och iförd ett påsliknande ljusgrönt fodral. På sitt sätt var hon så vacker och attraktiv att hon gång efter annan enleverades av unga herrar, mer eller mindre godvillig, tycks det, och säkert i maskopi med hennes kvinnliga medarbetare. Till åskådarna sällade sig en rad surrealistiska författare och konstnärer - bland dem Eric Grate. Skalden Gunnar Ekelöf, som senare hade hört talas om henne, skriver att hon fascinerade dem för att hon var som "ett vackert franskt päron lika självklart och naturligt armlöst och benlöst som någonsin ett päron kan vara. Hon var ett slags levande föremål.."
Eric Grate såg å sin sida det hela ur ett vidare perspektiv, vari han flätade samman inslag från de främsta inspirationskällorna till hela hans konstnärliga gärning: naturen, antiken och de primitiva kulturerna. Sålunda associerade han inte bara till de i antiken så vanliga kvinnoroven (Sabinskorna, Europa och tjuren...) utan också till likartade tilldragelser som ständigt utspelar sig i det entomologiska rike; den insektsvärld som han jämsides med växtvärlden alltsedan han var barn älskade att studera och teckna av. I den mångbottnade, mångtydiga Entomologiskt kvinnorov som han koncipierade 1928 låter han oss bevittna hur i reliefens trånga scenrum en uppenbart feminin gestalt bortförs av två egendomliga figurer. Den ena, som beskäftigt pekar ut vägen, är kokett utstyrd i kjol med volanger medan huvudet påminner om myrornas larver. Hennes kompanjon, som virilt griper tag i offret med känselspröt och sugvårtor, har drag av gräshoppslarv. Den enleverade själv är försedd med en insektspuppas kropp och ett huvud inspirerat av blommors pistillmärke i sina flikar. Hon är enbröstad som om antikens amasoner och hårsvallet kan även dessa erinra om dessa stolta krigarkvinnors hjälmbuske. Dessa drag blir ännu mer påfallande i den skulptur från 1932 som Grate döpte till Amasonpistill och där den enleverade framträder i ensamt majestät (fig 2.). Dessutom är det inte utan att hon liknar vissa primitiva stammars fruktbarhetsidoler.
Pontus Grate
"Det entomologiska kvinnorovet" fig 3, där ”Amasonpistill” är en av figurerna, utfördes 1956–1958 och kan beskådas på en fyra meter hög granitpelare omedelbart utanför ingången till Karolinska Institutet i Stockholm, fig 4.
Eric Grates egensinniga bildvärld inbjuder alltid till besök och vandring i fantasin, han respekterar naturformernas lagar, men ”leker ibland gud” och omformar och sammanfogar naturen och fantasin till nya, överraskande objekt som vi på en och samma gång känner igen, och samtidigt aldrig har sett. Han lånar fragment från naturen och använder sin outsinliga fantasi i sitt skapande på ett unikt sätt. Bildspråket blev surrealistiskt abstrakt med utgångspunkt från ”object trouvés”. Grate inspirerades av naturens utstrålning och dess olika former. Stenar rötter, insekter, skelettdelar omvandlades till skulpturer. Framförallt insektsvärlden gav hon impulser. Under 1960-talet var det särskilt strand, skrov och benknotor, som var utgångspunkt för hans skulpturer. Har utfört en mångfald officiella konstverk.
Grate begav sig efter studierna på Konstakademien 1917-1920 ut på resor till Italien och Grekland där hans skissböcker fylldes med studier av insekter, växtfragment och antika arkitektur-, skulptur- och keramikdetaljer. Han tillbringade en längre period mellan 1924-1933 i Paris, en formativ tid där han var en av ett fåtal svenska konstnärer som umgicks i det verkliga avantgardet; han fick bland annat kontakt med surrealisterna Jean Arp, Paul Eluard och Tristan Tzara liksom skulptörerna Charles Despiau, Aristide Maillol och Constantin Brancusi.
Grate är av många ansedd som en av Sveriges främste skulptörer under 1900-talet.