Elsa Thoresen

Jämför med motivet "Brændende Jord", 1946, deponerad på Statens Museum For Kunst, Köpenhamn och "Brinnande jord", 1945, försåld av Bukowskis 2024-05-21, 656:665.

Konstnären Elsa Thoresen föddes i USA men med norskt påbrå. Hon bodde några år i Oslo, där hon också utbildade sig. En period studerade hon även vid Academie des Beaux–Arts i Bryssel, Belgien. Sedermera flyttade Thoresen till Danmark där hon gifte sig med konstnären Vilhelm Bjerke Petersen. De var båda centralgestalter i den radikala danska surrealismen, en gruppering som vände sin udd mot de nazistiska, tyska ockupanterna under kriget, men de lyckades fly över till Sverige, där de kom att umgås intensivt med konstnärerna i Halmstadgruppen.

Thoresen var påtagligt uppskattad av den internationella surrealismens portalgestalt André Breton. Denne valde ut verk av henne till rörelsens stora utställningar 1937 och 1948. Efter flykten till Sverige verkade hon både i Sverige och i Danmark under några år, men återvände till USA 1953. Med åren försvann Elsa Thoresen in i glömskan men de senaste åren har hennes konstnärskap upptäckts på nytt. 2018 kunde publiken för första gången på många år se en presentation av hennes verk på utställningen Kvindernes
surrealism på Kunstforeningen Gl. Stranden och konstmuseet i Tønder i Danmark och på Mjellby konstmuseum i Sverige.

I den nyutgivna boken om Elsa Thoresen, "Good luck, Elsa", 2024, skriver Thomas Millroth följande om motiven "Brinnande jord" s.185-186; "Den målning Thoresen visade på Linien II, Brinnande jord, 1946, hör till de vegetativa abstrakta kompositioner hon ägnade alltmer uppmärksamhet. En tät blekblå bakgrund likt en förstelnad död fond med rester av tydliga former, och en bas av jordig varm materia, och så åter den runda med sina associationer till lust, liv, åtrå, som förtärs i en plågsam eld. Bjerke-Petersens bidrag avbildades på samma uppslag i katalogen, en explosion i rena former av alla de möjliga skepnader, helt och medvetet befriade från varje verklighetsanknytning. Den märkliga association jag får inför Thoresen här är till de skånska imaginisterna – det är inte långt mellan Malmö och Köpenhamn; Den Frie Udstillings Bygning var alltid ett kärt besöksmål för Malmö-konstnärerna. [...] Hon mottogs bra då hon visade sig på Louis Hahnes konstsalong i Stockholm i maj 1950. Här dök åter temat med Brinnande jord upp, annars är hon svävande abstrakt också i sina titlar som är mycket allmänna och knappast surrealistiska eller konkret-abstrakta, Kritikern Gotthard Johansson dök ner i litteraturen – för visst ligger det ett litterärt stråk som ett skimrande språk i hennes bildvärld - och sökte paralleller till hennes "protoplasmaliknande formvärld”. Och han citerade August Strindberg från Sömngångarnätter:

"O, urslem, urslem fyll upp vårt hjärta och släck vår andes brinnande törst."

Jag gissar att anslaget var detsamma i den kollektion hon skulle visa på ELT Mesens London Gallery samma år.

Jag vill stanna upp inför Brinnande jord, 1946, som tillhörde Egon Östlund. Det är ett viktigt verk i tiden. Ett ödeland där själva jorden brinner, lågor slår upp ur den brända umbran; de flämtar, allt är förött. Tonen ljusare är det i underjorden och som en kontrasterande spegelbild reser sig ljust blåa former, eller rättare sagt ett slags upplösta organiska uppenbarelser. Det är inte olikt vad Gotthard Johansson såg i sin recension. Men den skriande kontrasten mellan de organiska formerna ger mig också tankar på de bilder som vid den här tiden publicerades på den mänskliga hud som skadats av atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Men antagligen läser jag målningen för bokstavligt. Thoresen själv tröttnade så småningom på de realistiska, litterära och makabra sidorna av surrealismen. Hon upplevde också en plastisk begränsning varför hon öppnade sig mer mot den abstrakta konsten".

Gösta Hägglund (1899 – 1993) utvecklade tillsammans med sina Bröder Hägglunds & Söner AB till en internationell storindustri. Hans tekniska begåvning och obändigt starka vilja fick alla anställda och andra att utföra krafttag för industriell verksamhet i denna byggd.
Redan som mycket ung var Gösta Hägglund nyfiken och fascinerad av teknik i alla dess former. En nyfikenhet han bar med sig hela livet. Gösta Hägglund föddes den 29 januari 1899 i en stor syskonskara. Sju av de ursprungligen nio syskonen kom sedan att ägna hela sitt yrkesverksamma liv åt det som så småningom blev Hägglund & Söner. Olika slag av fallenhet och begåvningsinriktning gav jämte en för bröderna ovanligt väl utvecklad förmåga att gilla varandra och komma överens, tyngd och bredd åt samarbetet. Gösta var under sin verksamma tid den tekniska drivkraften i företaget. Han var dessutom hedersdoktor vid tekniska högskolan i Luleå och mångårig ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien.
Hägglunds utvecklades från ett snickeriföretag (Norrlands största möbeltillverkare) till Norrlands största verkstadsindustri med kunder över hela världen och med produkter som fortfarande utgör grunden för den tillverkning av militärmateriel, fartygskranar och hydraulmotorer som i dag utgör en stor del av sysselsättningen på orten.