collier, silver, Stockholm 1951.
Signerad TORUN. Bredd ca 18 mm, inre diameter ca 10.7 cm, vikt 53 g.
Bruksslitage.
Gunilla Palmstierna-Weiss (1928-2022). Gunilla Palmstierna-Weiss och Torun Bülow-Hübe lärde känna varandra då de båda studerade vid Konstfackskolan i Stockholm i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet. Palmstierna-Weiss är idag mest känd för sin gärning i teatervärlden. Hon arbetade både som scenograf och med kostym både internationellt och i Sverige, inte sällan med sin make författaren och konstnären Peter Weiss men också vid flera tillfällen med Ingmar Bergman. Vid Konstfack studerade Palmstierna-Weiss bland annat keramik och hon drev själv senare en egen keramikverkstad under mitten av 1950-talet. Under deras skolgång skapade kvinnorna tillsammans halsband i silver med stengods som Palmstierna-Weiss formgivit och i mitten av 1950-talet hade de en gemensam utställning i Paris på Galerie du Siécle, ett galleri som var en viktig plats i Bülow-Hübes karriär. Palmstierna-Weiss och Bülow-Hübe förblev nära vänner genom hela livet. De två collier av silver som Bukowskis med stor glädje visar på höstens Moderna auktion har aldrig varit på marknaden förut och de är båda tillverkade alldeles i början av Bülow-Hübes karriär då hon tog sina första steg på sin långa och mycket framgångsrika karriär men redan då är den enkla och mycket sinnliga estetik som hon förädlade ända fram till sin bortgång 2004 starkt närvarande.
Torun föddes i Malmö i en familj där konsten fanns som en naturlig del av vardagen. Mamman, Runa Bülow Hübe var skulptris och pappan, Erik Bülow Hübe som var stadsplanerare. Torun fick sitt första barn, Pia, som 18-åring och flyttade tillsammans med det lilla barnet upp till Stockholm för att börja på Konstfack.
Vid sidan av studierna började Torun att arbeta med enkla material som rotting, mässing samt läder och skapade smycken inspirerade av Afrika. Dessa kunde hon utföra hemma i ateljén eller i Humlegården medan Pia lekte. Hon fick även möjlighet att sälja dessa arbeten till Estrid Ericson som sedan hade dem till försäljning på Svenskt Tenn på Strandvägen.
Sommaren år 1948 for Torun till Paris där hon umgicks i konstnärskretsar tillsammans med till exempel Braque, Brancusi, Matisse med flera.
Hon träffade sin blivande man arkitekten Jean-Pierre Serbonnet och fick sonen Claude med honom. Paret bodde i Stockholm där Torun nu hade en liten verkstad. Hon sålde sina arbeten själv, men även via Svenskt Tenn samt i en butik på Sibyllegatan. Familjen for titt som tätt till Paris och 1952 ställde Torun för första gången ut sina smycken i Paris. Torun hade stämpelrättigheter i både Sverige och Frankrike så vissa smycken har svenska stämplar, andra franska. Torun skilde sig från den franske arkitekten år 1952.
År 1956 flyttade Torun till Paris, träffade sin andre man afroamerikanen Walter Coleman och kom att umgås framför allt med Walters vänner i musiker och konstnärskretsar. Billie Holiday var en i kretsen som köpte Toruns smycken. Det blev med tiden svårt som färgad att leva i Paris och paret flyttade ned till Biot. Det var på stränderna här hon plockade strandstenar som hon inkorporerade i sina smycken. Genom olika kontakter fick Torun möjlighet att ställa ut sina smycken på Musée Picasso 1958. Torun hade sin verkstad hemma i huset, det var en aktiv period med olika lärlingar och svenska smeders besök i verkstaden av och till. Torun fick ytterligare två barn, Ira och Marcia.
1965 tog äktenskapet slut och Torun tog med sig barnen hem till Sverige till en början.
Livet blev för ensamt så Torun flyttade till Tyskland år 1968. I samma veva inleddes samarbetet med Georg Jensen. Då firman tog upp Toruns välkända klocka med spegelglas som urtavla i produktion var den det första armbandsuret i företagets historia. Samarbetet med Jensen gav Torun en trygg ekonomisk stabilitet samtidigt som det gav henne möjlighet att experimentera.
1976 hade Torun startat en verkstad i Indonesien där de gjorde enkla halsringar med pärlemor och snäckor. Tanken var filantropisk, hon skaffade arbetsmöjligheter och pengarna skulle gå tillbaka till organisationen i form av t.ex. barnhem, ålderdomshem och sjukhusbilar. 25% av vinsten avdelades till det. 1978 flyttade Torun själv ned till Indonesien.
Torun blev kvar i Indonesien med sin verksamhet fram till i slutet av 1990-talet då hon flyttade tillsammans med Marica och hennes familj till Köpenhamn, men hon var allt annat än stationär. Torun ställde ut ett stort antal gånger under 1990-talet. Hon gick bort i cancer år 2004.