Reijmyre Glasbruk

Endast ett fåtal föremål i denna komplicerade teknik utfördes vid Reijmyre under en kort period inför Världsutställningen i Turin 1902 och strax därefter.

Världsutställningen i Turin pågick från maj till november 1902.
Fredrik Kessmeier och Carl Reimers fick uppdraget att svara för tillverkningen av dessa avancerade glaskonstverk och i Kessmeiers verkstad blåstes de första glasen till Turin-utställningen. Dag Widman skriver: "Konstnärerna bakom Reijmyres kollektion av glas för utställningen var Anna och Ferdinand Boberg samt Betzy Ählström. I motsats till Kosta arbetade man nu på Reijmyre med en teknik där glasen fick sin dekor i hyttarbetet genom välsning och påklipp. Förebilderna finns också här hos Gallé, där tekniken benämns "marqueterie sur verre". Man rullade glasposten i färgat glaskross och placerade olikfärgade glasstavar på posten, varefter det hela värmdes in och rullades mot välsplåten. Påklippen slipades ofta efteråt. Effekten blev inte olik de senare graalglasen, då ju mönstren huvudsakligen låg inne i glasmassan..." I Reijmyre glasbruks tillverkningsbok från åren 1901-02 kan man följa hela tillverkningen av dessa "Gallé-glas", som gjordes från december 1901 t o m augusti 1902 (det har senare framkommit att modellerna fortsatte att utföras fram till år 1905). Den komplicerade tekniken passade inte för serietillverkning utan upphörde så småningom och bruket återgick till att helt ägna sig åt kristallglas.

Betzy Ählström (1857-1934) arbetade som teckningslärarinna och var konstnärligt utbildad i målning och teckning. Hon knöts till Reijmyre glasbruk som formgivare av konstglas 1901-1902 inför utställningen i Turin. Hon formgav bl a en vas av samma form som denna och flera andra föremål med marina motiv.

Fredrik Kessmeier (1859-1946), av tysk glasblåsarsläkt, arbetade som glasblåsare vid Reijmyre glasbruk kring sekelskiftet 1900. Det är möjligt att han kan ha formgivit även egna föremål.