Edme Antony Paul Noël

Edme-Anthony-Paul Noël, känd som Tony Noël, var en produktiv fransk skulptör. Han skapade byster, basreliefer, monumentala skulpturer, allegoriska eller mytologiska figurer och orientalistiska skulpturer.

Ett exemplar av Noëls skulptur ”Gladiatoren” beställdes av staden Paris år 1884. Verket utfördes i marmor och placerades i Champ-de-Mars, Paris 7:e arrondissement. Varken platsen eller verket blev beständigt. Först flyttades skulpturen till Place de Cluny år 1900. Nio år senare bröts skulpturgruppen av okänd anledning upp, och delarna deponerades till förvaring i Paris stads depå för konstverk.

Bukowskis tackar Martina Björk, fil dr i latin för följande text:

Uno avulso non deficit alter

Under kejsar Augustus tid tillkom det litterära verk som kom att bli romarnas nationalepos: Aeneiden. Poeten Vergilius (70 – 19 f Kr) författade sitt hexameterverk om den trojanske hjälten Aeneas med Homeros Iliaden och Odysséen som förlaga. Liksom Odyssesus har han krigat i tio år i Troja, och liksom sin grekiske motsvarighet har han irrat runt på Medelhavet och råkat ut för diverse faror, bland annat en människoätande cyklop.

I Karthago i Nordafrika inleder Aeneas en kärleksförbindelse med drottning Dido, som tar livet av sig när han lämnar henne. Tragiken är skildrad av Henry Purcell i operan Dido och Aeneas, med den berömda arian Didos klagan (Dido’s lament). Aeneas måste lämna Dido eftersom han har ett uppdrag av gudarna: grundandet av en ny stad. Denna stad kommer senare att bli staden Rom. Aeneas ses därmed som grundare av romarriket och romarnas landsfader.

I den sjätte sången av Aeneiden besöker Aeneas sibyllan i hennes grotta i Cumae på Sicilien. Han vill få hjälp med att stiga ned i underjorden, till dödsriket, för att träffa sin döde far som han bar ut från det brinnande Troja. För att kunna komma dit behöver han bryta av en gren från ett gyllene träd. Dödsrikets drottning Proserpina vill ha den i gåva, berättar sibyllan.

Primo avulso non deficit alter, säger hon. När den första brutits kommer det inte att fattas en annan. Att hitta grenen är dock ingen lätt uppgift, men Aeneas får hjälp av sin mor, kärleksgudinnan Venus, som sänder två duvor som leder till det gyllene trädet. När han hugger av en gyllene gren växer genast en ny ut.

Väl i dödsriket träffar han sin far som visar honom hans kommande ättlingar, vilka består av idel kända romare. Främst bland dem är kejsar Augustus, hans ättling i rakt nedstigande led.

Textraden primo avulso non deficit alter har sedan kommit att användas med viss förvanskning, då det första ordet har bytts ut mot uno, vilket lett till betydelsen ”när en har ryckts bort kommer det inte att fattas en annan”.

Devisen användes av familjen Medici, som en symbol eller garant för ättens fortlevnad. En avbruten gren från ett lagerträd med ett nytt skott, på italienska ”broncone”, kan ses som familjens symbol. Om en faller bort avlöses han av ett nytt skott på släktens stam.

Men frasen kan också tillämpas på ett icke-livsbejakande sätt: om man gör sig av med en fiende, kommer det att dyka upp en annan i dennes ställe. Föga förvånande tittar den segrande gladiatorn snett bakåt; han vill hålla ryggen fri och fruktar sin baneman.

Kanske är det något åt det hållet som konstnären Noël har gestaltat i skulpturen Gladiatorerna eller Uno avulso non deficit alter. Dödandet har inget slut; det finns alltid någon ny att ta av daga samtidigt som man måste frukta för sitt eget liv.