Gösta Adrian-Nilsson

GANs starka dragning till sjömännen hade tre olika orsaker, som flätades in i varandra. Den första och viktigaste var den homoerotiska dragningen till ”de blå”, som han gett många uttryck för både i sitt måleri och i sina dagböcker. Det andra skälet var geometrin i matrosernas uniformer, som fascinerade den futuristiskt-kubistiske konstnären från Lund. Den tredje orsaken låg mera på det romantiska planet: sjömännen och matroserna representerade för GAN äventyret och drömmen om fjärran exotiska länder, om att segla ut på de sju haven. När GAN bodde i Göteborg hösten 1919 gjorde han verkligen tappra försöka att få mönstra ombord på någon båt med destination Sydamerika eller Söderhavet, och drömmen om att lämna den ”dödsmärkta” europeiska civilisationen bakom sig återkom även senare.

Men i stället blev det Paris, där han bodde under åren 1920-1925 med avbrott för två längre vistelser i hemlandet 1922 och 1923. Den förste franske konstnär GAN tog kontakt med var Fernand Léger, den kanske mest inflytelserike i det postkubistiska avantgardet i Paris under 1920-talet. Redan före mötet med (post)kubismen i Paris hade GAN varit på väg mot en mera samlad och balanserad kubism. Mötet med Léger stimulerade honom att gå vidare på den vägen, men GAN blev aldrig – som så många andra – en imitatör av den beundrade franske konstnärens måleri. Den syntetiska kubism som GAN utvecklade i Paris har en rikare orkestrerad palett och är långt mera detaljrik och personlig. Som den berättare GAN i grunden var, är hans kubistiska måleri också fullt av kodade meddelanden, ett slags teckenspråk, som i förtäckt form ofta handlar om hans homosexualitet och erotiska dragning till sjömän.

Det stora intresset för sjömännen klingade delvis av och ersattes av andra motiv i den franska huvudstaden. Men då och då målade han, inspirerad av sina möten i storstadens djungel, sjömän i sina uniformer. ”Svensk sjöman” hör in i detta sammanhang och anknyter motiviskt också till GANs målningar från 1920-talet.

Den påfallande maskulina matrosen tar upp halva motivet med sin muskulösa kropp där de stora händerna och den kraftiga nacken är dominerande inslag. I bakgrunden kontrasterar det klarblåa vattnet mot det röda skeppet med staden som en kubistisk siluett. Målningen är personlig hyllning av matrosen, som GAN även kallade havets riddare.

Modellen till ”Svensk sjöman” hette Jack och GAN målade av honom flera gånger. Enligt dedikationen på baksidan skänkte GAN auktionens målning till Jack 1928 och redan samma år gav han den vidare till den gode vännen Nils Ramselius (1988-1958), pastor inom pingströrelsen. Verket har sedan dess varit i samma familjs ägo.