"Ryttare på Djurgården"
Signerad Jolin och daterad 1932. Med dedikation i blyerts Till Elna! 18/6 1932. Duk 60 x 73 cm.
Galleri Modern, Stockholm.
Arkitekt Sven Wallander.
Därefter i arv inom familjen.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, 1957, "Einar Jolin", kat. nr. 65.
Under slutet av 1910-talet intog Einar Jolin en framträdande roll inom den svenska konstscenen. Hemkommen från Paris endast några år tidigare där han studerat för den stora mästaren Henri Matisse, utvecklades han till en enastående kolorist med en påtaglig känsla för linje och form. Under decenniets första hälft deltog Jolin i en rad uppmärksammade och banbrytande utställningar såsom Baltiska utställningen i Malmö år 1914 och Schwedische Expressionisten på det välrenommerade galleriet för avant-gardekonst Der Sturm i Berlin.
Auktionens eleganta motiv från Djurgården är utförd 1932 under den period som brukar kallas Jolins ”Grå period” när konstnären redan är etablerad. Nils Palmgren ("Einar Jolin", 1947) skriver om perioden: ”Åren efter hemkomsten från Cassis 1928 höra till Jolins ’grå period’, vilken sträcker sig fram till 1930-talets mitt. Det blonda, flödande har nu definitivt vikit från hans olja – även Jolin röner väl intryck av det moln, som ruvar över världen vid denna tid, de ekonomiska depressionernas mörka och tunga år. Och han odlar nu det gråas valörer och tongångar nästan med frenesi. Han finner emellertid nya uttryck och ny rikedom i dukar, trots allt målade av en färgens sybarit. […]"
Einar Jolin (1890-1976), bildkonstnär, föddes och dog i Stockholm. Han studerade vid Tekniska skolan, Konstnärsförbundets skola och Academie Matisse. Han var en expressionist med förkärlek åt det naiva måleriet och var god vän med Sigrid Hjertén, Isaac Grünewald och Nils von Dardel. Bland flera stora museer i Norden finns han representerad vid Nationalmuseum, Moderna Museet i Stockholm, Malmö Museum, Nasjonalgalleriet i Oslo och Statens Museum for Kunst i Köpenhamn.
Mer än någon annan följde Jolin Matisses uppmaning att konsten skulle bjuda på ”lyx, lugn och vällust”. Konstverket skulle vara ett smycke, utstråla harmoni och skönhet. Vid tiotalets mitt gör han några av sina allra finaste målningar. Han målar stadsutsikter från Söders höjder, folklivsbilder från de elegantare kvarteren, modeller och kvinnoporträtt. Jolin blev Stockholmsmålaren framför andra. Ett motiv som han ständigt återgav var utsikten från ateljén vid Katarinaberget, alltid en söndagsstilla storstad. Alla oväsentligeter är bortskalade. De stiliserade formerna förmedlar i mjuka milda färger ett rent, elegant uttryck. Han har utfört många porträtt och stilleben med östasiatiska föremål.
Läs mer