David Hockney

"Jag ritar blommor varje dag och skickar dem till mina vänner så att de får färska blomster varje morgon. - David Hockney

"Flowers for a Wedding", målades 1962, samma år som David Hockney tog examen från Royal College of Art i London. Målningen är ett fint exempel på hur Hockney kombinerar sin beundran för moderna mästare som Paul Cezanne, Henri Matisse och Vincent Van Gogh med sin unika känsla för form, färg och rum. Mot en monokrom bakgrund tornar en stor vas upp sig, fylld med röda och orange blommor och nästan svarta blad. Motivet är beskuret i den övre marginalen, som ett fotografi, vilket ger en känsla av originalitet till det traditionella motivet. Detta förstärks av det faktum att vasen ser ut att balansera på en gul skylt med den övertydliga texten "FLOWERS".

Skriftliga meddelanden spelade en viktig roll i Hockneys arbete på 60-talet. Konstnären har beskrivit hur han var tveksam till att använda figurer i sina motiv eftersom figurmåleri ansågs vara förlegat och anti-modernt. Lösningen blev att inkludera skrivna ord i förstärkt typografi i verken. Ibland förekommer bokstäverna endast som en titel, som i målningen "Berlin: a souvenir" med ordet BERLIN i versaler överst. Ibland får bokstäverna en betydelse och ett kryptiskt budskap som "I will love you at 8 pm next Wednesday" i "The Fourth Love Painting" från 1961.

Sedan 1960-talet är blommor ett centralt tema i Hockneys verk. I målningar som Domestic Scene Notting Hill, 1963, den ikoniska "Henry Geldzahler and Christopher Scott", 1969, och "Model with Unfinished Self Portrait" från 1977 framträder blomvasen som en accent och ett utropstecken. Hockneys blomsterstycken vittnar om utvecklingen av hans unika stil, hans entusiasm inför nya trycktekniker och hans oändliga experimenterande med färg, form och linje. Från målningar och etsningar till litografier och iPad-teckningar har den enkla blomvasen inkluderats och ständigt granskats av konstnären.

Hockneys vänner Ann Upton och David Graves.
Ann Graves, skulptör och papperskonservator, som lärde känna David Hockney 1960. 1962 blev hon hans modell och förekommer i många av Hockneys målningar, teckningar och grafiska verk. I början på 1970-talet lärde hon känna David Graves, då han blev Hockneys assistent. Ann och David blev ett par och gifte sig på Hawaii 1983. Hockney var bröllopsfotograf och skapade en serie fotocollage och teckningar i samband med denna händelse.

Hockney och 60-talet

David Hockney var fortfarande student vid Royal College of Art (RCA) i London när hans arbete började uppmärksammas 1962. Två år i rad hade Hockneys verk visats på utställningen Young Contemporaries på RBA Galleries i London. Den 25-årige mannen med den blonderade kalufsen och de enorma hornbågade glasögonen hade rört upp konstscenen i London under "The Swinging Sixties".

Till sitt examensarbete hade Hockney vägrat att måla en nakenstudie efter kvinnlig modell vilket krävdes av Royal College of Art. Istället rundade han reglerna och kopierade en bodybuilder ur en tidning. För att bevisa att han behärskade sin anatomi klistrade han fast en av sina tidiga studier i teckningslära av ett skelett. Överst textade han i stora bokstäver "Physique" med hänvisning till tidskriftens namn Physique Pictorial. Hockney red på en ny våg av självförtroende, och trots att han gjorde uppror mot den akademiska standarden tilldelades han en guldmedalj från RCA. Han tog emot sitt pris vid ceremonin iförd en uppseendeväckande kavaj i guldlamé.

Samma sommar skrev Dick Smith i en artikel för Ark, RCA:s tidskrift, att "Hockney som person är sammankopplad med sina målningar. Målningarna fungerar som brev, dagboksanteckningar eller minnessaker; figurerna är porträtt; händelser som avbildas har verkligen inträffat; någon har dansat cha-cha klockan tre på morgonen. En ridå av fantasi dras upp mellan åskådaren och målaren, men ridån är en del av strukturen som är lika väsentlig som Bardots handduk."

Hockney har ägnat sig åt det grundläggande i bildskapandet och i hur vi ser på världen. "Han har fördjupat sig i konsthistorien, både österländsk och västerländsk, och ofta använt den senaste tekniken när den har blivit tillgänglig. Han har absorberat och reflekterat över bildskapande traditioner från många tider och platser, vilket är en av anledningarna till att Hockney själv är en konstnär av global betydelse." (Martin Gayford, Tate)