Målningen är av central betydelse i Richard Berghs produktion. Konsthistoriker har förlagt Richard Berghs genombrott som symbolist till Gotland sommaren 1892, där han vistades tillsammans med Georg och Hanna Pauli. Den aktuella målningen visar att Bergh utförde symbolistiskt laddade landskapsmålningar redan innan denna vistelse.

Varken tidigare eller senare har Bergh utfört ett landskap präglat av en för sin tid så frapperande modernitet. Målningen är uppbyggd av olika beståndsdelar vilka tillsammans formar en helhet, en kompositionsteknik vanligtvis associerad med modern konst. De emblematiska inslagen - en häst, en buske, ett hus samt ett svårtolkat föremål intill sjön - möjligtvis ett triangulärt staffli och en filt - sammanbinds till en enhet av landskapet och sommarnattens stillhet och uniforma blå ljus. I Richard Berghs världsberömda målning "Nordisk sommarkväll”, från 1899-1900 (Göteborgs Konstmuseum), är detta karaktäristiska drag tydligt närvarande; i denna föreligger en klar distansering mellan de två huvudpersonerna förenade endast genom landskapet de betraktar. Richard Bergh har signerat den aktuella målningen på dukens baksida. Troligtvis ville han inte att signaturen skulle ha en distraherande inverkan på motivet.

Konstkritikern Leif Nylén har framfört Richard Bergh som den förste modernisten i svensk konst ("Richard Bergh och modernism", i utst. kat., Prins Eugens Waldemarsudde, "Richard Bergh. Ett konstnärskall”, 12 april-23 juni 2002, s. 117):
”Jag har en gång kallat Öyvind Fahlström den siste modernisten i svensk konst. Vem skulle ha kunnat vara den första? Jag lägger nog min röst på Richard Bergh."
"Sommarnatt vid Ösbyholm i Uppland. Månuppgång” är den tidigast kända målningen av Richard Bergh som fångar det fosterländska och nationalkänslans förvandling som kom att prägla den svenska konsten under1890-talet. I detta avseende framstår målningen som sant "modernistisk”. Bergh var den första svenska konstnär som kom att vurma för det nationella i konsten. Liknande tankar hade framförts inom litteraturen, framför allt av Verner von Heidenstam. I ett långt brev till Georg Pauli 1887 formulerade Bergh det program som sedan de blev de hemvändande konstnärernas slagord. Första meningen summerar andemeningen väl (B. Rapp, "Richard Bergh. Konstnär och kulturpolitiken 1890–1915. Några aspekter", 1978, ss. 39–40):

”Vi måste bli svenskar, vi hava nu länge varit fransmän.”

Richard Bergh ansåg det vara en förutsättning att en konstnär besatt en poetisk ådra för att kunna skildra den nordiska naturen. I artikeln "Karl Nordström och det moderna stämnings-landskapet" i "Ord och bild", Årg. 6, 1897, s. 97–112, skriver han:

”Den vilda och mångskiftande naturen i Norden kommer icke målaren till mötes såsom den enhetliga, kultiverade naturen i Frankrike eller Holland eller Italien. / För att tolka denna motsträviga natur med penseln hjälper det icke att endast öppna ögonen, man måste också förstå att tidtals sluta dem, drömma om vad man skådat, dikta över det, väga ögats mångfaldiga intryck med känslan för att dymedelst utgrunda enheten i denna barbariska mångfald och slutligen finna vägen till den enkelhet i fråga om dekorativ anordning som ensam gör höghet möjlig inom måleriet.”

Den svenska nationalkänslans förvandling var i synnerhet förbunden med den svenska naturen. Berghs önskan om att konstnären skulle måla svenskt förvekligades under 1890-talet med det moderna stämningslandskapet. Samma sommar som den aktuella målningen tillkom författade han på Ösbyholm en skrift ”Nå - å fantasi”, i vilken han ger uttryck för sin känsla för det svenska landskapet (Rapp, op. cit., s. 77).

”Om ett nytt paradis, en ny melodi med nya motiv, aldrig förut hörda, endast anade i mitt inre”

Denna åstundan kan stå som motto för Berghs konstnärliga strävanden under de kommande åren, som inleds på Ösbyholm sommaren 1891, fortsätter med Visby sommaren 1892 och konkretiseras under Varbergperioden 1893–96.

I den aktuella målningen står en svart häst och den uppstigande fullmånen i fokus. I västerländsk kultur symboliserar en svart häst vanligtvis förmågan att överkomma svårigheter och förändring och en fullmåne förnyad energi. Bergh genomgick under denna period stora personliga svårigheter och förändringar i sitt liv. I detta avseende skulle målningen kunna tolkas som ett symbolistiskt självporträtt. Wassily Kandinsky använde sig av ett liknande motiv i en färgxylografi, ”Abenddämmerung", från 1904. Kandinsky kan ha erhållit kunskap om Berghs målning genom Carl Palme (1879–1960), hans medarbetare på Phalanx-skolan i München.
Ösbyholm är ett frälse-säteri beläget 15 km syd-ost om Norrtälje intill Holmsjön. Säteriet är bildat av de gamla gårdarna Ösby (Östby) och Holm. Ösbyholm köptes 1881 av antikvariatsbokhandlare Otto Henrik Klemming (1825–1887), far till Richard Berghs första hustru Helena (1863–1889). Hans år på Ösbyholm omtalas i brevväxlingen mellan hans bror och Carl Snoilsky. Efter sin fars död 1887 ärvde Helena Bergh Ösbyholm. Sommaren 1887 hade paret tillbringat i Flamanville vid franska nordkusten. På hösten slog de sig ned på Ösbyholm för att ta över ansvaret för egendomens förvaltning. Här tillkom pastellen ”Morgon”, även kallad ”Frukosten”, föreställande Helena Bergh och deras ettåriga dotter (Nationalmuseum) (utst. kat, Prins Eugens Waldemarsudde, op. cit., nr. 15). Först i februari 1888 återvände paret till Paris. Sommaren 1888 tillbringades återigen på Ösbyholm. Då tillkom Berghs kända målning ”Sommar” förställande hans hustru iklädd lång vit klänning sittandes vid ett bord på en terrass med utsikt mot Holmsjön (Prins Eugens Waldemarsudde, utst. kat., op. cit., nr. 20). Våren 1889 försämrades Helena Berghs hälsotillstånd - hon led av obotlig lungsot - och i juni reste de från Paris till Ösbyholm, där hon kort efter återkomsten avled.

Richard Berghs produktion hämmades vid denna tid både av hustruns tidiga bortgång, ansvaret för Ösbyholms förvaltning samt det intensiva arbetet inom Konstnärsförbundet vilket tog hans mesta tid i anspråk. Han ville vid sidan av sin konstutövning verka som lärare vid den fria skola som Konstnärsförbundet ämnade upprätta och fullfölja sin agitation för reformering av de svenska konstförhållandena. Tiden härför syntes honom nu vara inne, och han skaffade sig bostad och ateljé i Stockholm. Mot årets slut insjuknade han i en livsfarlig lunginflammation. Efter en lång konvalescens träffade han våren 1890 Gerda Winkrans (1864–1919), som kort därefter kom att bli hans hustru. I en privat diskussionsklubb lärde de känna Ellen Key, vars vänskap blir mycket betydelsefull. Sommaren tillbringades i Norge och under hösten vistades de på Ösbyholm, där August Strindberg besökte dem mellan 10–13 september (A. Rasmussen, Det går en oro genom själen. Strindbergs hem och vistelseorter i Norden, 1997, s. 220). Strindberg kom att besöka Ösbyholm vid flera tillfällen, bland annat 11–19 september 1891, samtidigt som Richard Bergh målade sitt kända porträtt av Ellen Key.

Richard Bergh kom att inneha Ösbyholm fram till 1906 då det brann ner. Strindberg skriver i Ockulta dagboken den 19 maj 1906: ”På morgonen Åskväder; tidningarna berätta sedan att Richard Berghs Ösbyholm träffats av blixten och brunnit ner; även att åskan slagit ner i Storängen, där Bergh nu bor".

Förgylld originalram tillverkad av Claes Hultberg Förgyllare, Stockholm, grundad 1889 (stämpel a tergo). Enligt bevarad inventariebok beställde Richard Bergh ramar från dem 1896 och 1897.