Anders Zorn

Vid 1880—talets slut, under sommarbesöken på Dalarö, började Anders Zorn skildra den nakna kvinnokroppen i den soliga skärgårdsnaturen. Detta tema, ibland kallat ”naket i det fria”, återkom han till under resten av sin karriär och den bringade honom stor framgång och berömmelse. Omkring året 1910 menar Gerda Boëthius att man kan se en pånyttfödelse i Zorns måleri. Hon menar att man då ser ”ett nytt skede, där både motiv och målning ha något nytt och färgen fått en särskild ton med dragning till skärt. I skärgårdsmålningarna återvände han med förkärlek till sin ungdoms motivkrets, där vatten och klippor äro miljön. [...] Han fyllde duken med finfördelade toner, plan, valörer och form, så att man kan 'läsa hans tavlor' såsom en musiker läser ett partitur. Hans färgskala är ibland om möjligt mera puritansk än i ungdomen. Han gör ofta ljuseffekter med skrapning eller oerhört tunn färg.”
Världsmedborgaren Zorn rörde sig långt bortom landets gränser och var ingalunda begränsad till att vistas i varken Mora eller skärgården. Detta kom dock att ändras i samband med första världskrigets utbrott. Det nya läget i världen innebar avbräck i konstnärens internationella relationer vilket präglade hans liv i stort då han blev allt mer bofast i Mora. Året delades nu med en större lagbundenhet mellan Mora/Gopsmor, Stockholm och skärgården.

Under de följande åren utförde Zorn en rad modellakter mot en stämningsfull bakgrund av vatten och klippor. Trots att den ”moderna” konsten hade börjat bryta igenom och kritiken var stundtals avvaktande kunde Zorn glädjas åt att han inför den stora publiken framstod som en nationalmålare. Zorns motiv var fortsatt eftertraktade och samlare och köpare stod alltjämt på kö. Boëthius skriver: ”Både 1917 och 1918 voro goda arbetsår och om han också kritiserades av den ’moderna’ gruppen, hade han glädjen att gång på gång uppmuntras av andra kamrater, som han satte högt. Den 1 nov. 1918 skrev Carl Larsson: ’Om min beundran för dig Anders kunde stegras så hade den gjort det sedan jag sett dina sista arbeten…’ ”.

”Märta” målades just 1917 och ingick tidigare i konsul Helge Ax:son Johnsons betydelsefulla samling målningar av Anders Zorn. I Ax:son Johnsons imposanta residens, Berga slott, var målningen placerad i konsulns skrivrum tillsammans med ytterligare två motiv av Zorn från 1917: ”Werners eka” samt ”Helga”. Målningen "Märta" placerades senare om och kom att hänga i den Övre hallen tillsammans med ett stort antal av Zorns målningar och etsningar. Till höger om "Märta" hängde "Gondol, Venedig", en akvarell tillkommen vid makarna Zorns besök hos Isabella Stewart Gardner i Venedig 1894 (se bild).