Ernst Josephson var under sin levnad en av Sveriges mest nyskapande konstnärer med en omfattande produktion av porträtt, historiska och mytologiska motiv samt genremåleri. Efter ett psykiskt sammanbrott, och ett insjuknande 1888, bestod hans konstproduktion främst av teckningar. Under den senare delen av hans liv tillkom även flera målningar samt ett stort antal dikter och musikstycken.

Den för auktionen aktuella teckningen ”Vår” är ovanlig så till vida att det är en landskapsstudie där vi kan identifiera platsen. Det är vår i luften vid Dalarö och sommarklädda par flanerar längs vattnet. Lätta molnskyar syns på himlen och i horisonten avtecknar sig fästningen Dalarö skans. Scenen befolkas av kärlekspar som rör sig mellan olika stadier av kurtis, kärlek och åtrå. Samtidigt kämpar en ensam roddare motströms på Dalarö ström i sin eka. Förgrundens drastiskt och humoristiskt tecknade figurer bär likheter med den teatraliska ”Värdshuskurtis” som nu vistas på den stora monografiska utställningen med Ernst Josephsons konst på Waldemarsudde i Stockholm.

Ernst Josephson vistades fyra somrar från 1883 på Dalarö, tidvis bodde han hos en av sina systrar på Torsvägen. Året 1883 blev viktigt för konstnären då han knöt närmare kontakt med Pontus Fürstenberg i Göteborg, som under några år skulle bli hans mecenat. Han målade båda makarna Fürstenbergs porträtt och hjälpte till med deras privatgalleri. På Dalarö målade han sitt betagande porträtt av Jeanette Rubenson på sommarhusets veranda. Samma år tillkom också ”Flicka i blått” föreställande konstnärens systerdotter Gelly Marcus.

Under denna tid var många av de unga konstnärerna, däribland de de så kallade ”parisersvenskarna” missnöjda med Konstakademiens utbildning. De förespråkade franskt friluftsmåleri och ett naturalistiskt måleri. Josephson var till en början drivande i denna konflikt och under hans ledning i Paris bildade ett antal konstnärer rörelsen Opponenterna. Så småningom förlorar han sin centrala roll i sammanslutningen och lämnar rörelsen. På sommaren 1988 vistas Josephson tillsammans med Allan Österlind och hans familj på den franska ön Île de Bréhat. Vid denna tid insjuknar han i en psykos och sjukdomsförloppet blev inledningsvis dramatiskt. Efter att ha återvänt till Sverige intensifieras hans tecknande och han experimenterar med olika tekniker, material och uttryck. Han senare teckningar kretsar kring teman som han tidigare ägnat sig åt, däribland religiösa motiv, fornnordisk mytologi, historiska händelser och gestalter samt porträtt.

Erik Blomberg skriver om Josephsons sjukdomsteckningar i förordet till Minnesutställningen 1951, där den aktuella teckningen var utställd – ”Då verkligheten sviker honom och han förlorat allt det käraste han äger, t.o.m. medlen att ge uttryck åt sin längtan, sin kluvenhet, släpper han greppet om sin förnuftstillvaro och sin vardagsvärld och vänder tillbaka till sitt djupaste jag, till en inre värld, där fantasin och känslan härskar fritt, utan hämmande tvång.”